[spb_text_block pb_margin_bottom=”no” pb_border_bottom=”no” width=”2/3″ el_position=”first”]

KORT HISTORIK

En självhjälpsbok för ökat välmående kräver en definition av välmående. Vad är egentligen välmående? Är det en känsla eller ett tillstånd? Är det någonting individuellt eller något universellt som gäller alla människor? De filosofiska frågorna hopar sig och därför besöker vi de gamla grekerna som var först med att, i väst, filosofera om välmående.

Tankarna och idéerna om välmående kom ursprungligen, i dokumenterad form, från österländsk religion och filosofi där andlighet och psykologi hade en central plats. Organiserade teorier om lycka och välmående dök upp ca 650 f kr med hinduismen, buddhism och kinesisk filosofi. Runt 350 f kr började Sokrates diskutera det goda livet mer ingående i det som skulle utforma hans dygdetik. Dygdetik går ut på att livets viktigaste uppgift är att utveckla särskilda dygder, karaktärsdrag. Aristoteles utvecklade sedan denna lära och menade att den leder till lycka och välmående, eller ”eudaimonia” som han kallade det. De viktigaste dygderna, eller karaktärsdragen, ansåg Aristoteles vara intellektuella, som tex vishet och kunskap, och moraliska, som tex rättfärdighet.

Aristoteles teorier omfamnades även av kristendomen och underligt nog så hände det inte så mycket mer på över 2000 år, då kristendomen var som starkast i Europa. Först på 1700-talet vågade sig filosofer på att börja filosofera om välmående och etik på nytt. Fram till dess hade våghalsiga tänkare tystats brutalt av kristna företrädare som mer eller mindre lyfte upp Aristoteles etik som norm.

Hittills hade de flesta teorier om välmående varit universella, dvs gått ut på att det fanns allmängiltiga värden som var viktiga för alla människor. Nu började företrädare som tillhörde ”hedonismen” göra sin röst hörd. Hedonismen förespråkade maximal individuell njutning istället för universella dygder. Njutning, eller lycka, kan vara olika för olika människor och människan gör bäst i att sträva efter att uppleva mer njutning än smärta.

[lägg till text]

MODERNA TEORIER OM VÄLMÅENDE

[lägg till text]

VÄLMÅENDEHEXAGONEN

[skriv om]

Den här boken utgår från en välmåendeteori jag kallar ”välmåendehexagonen” på grund av att den definierar sex olika kategorier av välmående som är centrala för oss människor. De sex kategorierna av välmående är:

  • Subjektivt Välmående
  • Emotionellt Välmående
  • Existentiellt Välmående
  • Socialt Välmående
  • Praktiskt Välmående
  • Vardagligt Välmående

Enkelt förklarat utgår välmåendehexagonen från definitionen av psykologin som vetenskap: ”vetenskapen om sinnet/medvetandet och beteendet”. Tre kategorier definierar ”sinnesstämning” (subjektivt, emotionellt, existentiellt) och tre kategorier definierar ”funktionalitet” (socialt, vardagligt, praktiskt).

Ångest kan (men måste inte) uppstå genom dysfunktion eller låg sinnesstämning. Det finns flera olika orsaker till dysfunktion och låg sinnesstämning. I psykologin pratar vi ofta om den biopsykosociala förklaringsmodellen till olika typer av fenomen. Den menar att orsaken till fenomenen (som tex låg sinnesstämning) är en kombination av biologiska faktorer, psykologiska faktorer och sociala faktorer. Mer populärt brukar denna modell beskrivas som ”arv och miljö”.

Jag tänker nu beskriva de olika kategorierna i ”välmåendehexagonen”. Tanken är som sagt att modulerna (stegen) i den här boken ska höja en eller flera olika kategorier av välmående och därmed också sänka ångestnivån. Vad som i större detalj påverkar vad, är någonting jag vill forska om framöver.

Subjektivt Välmående

Utgångspunkten för hur vi mår är alltid vår egen subjektiva uppfattning. Hur vi uppfattar vårt eget mående är den säkraste indikatorn för hur en person mår. Subjektivt välmående brukar också kallas för livstillfredställelse eller livskvalité. Till skillnad från övriga kategorier av välmående så finns ingen teori kring det subjektiva välmåendet. Det är en definition i sig.

Emotionellt Välmående

Känslor. Det sägs finnas fem grundläggande känsloyttringar ett människoansikte kan avge. Glädje. Sorg. Avsky. Förvåning. Ilska. Skådisar kan säkert räkna upp flera andra mer subtila känsloyttringar. Det inre känslolivet består av betydligt fler känslor och är oftast väldigt avgörande för hur vi mår. Känslomässig sinnesstämning skiljer sig från subjektivt välbefinnande eftersom det är mer kortsiktigt. Teorin är att ett välbalanserat känsloliv bidrar till ökat välmående, medan ett stormigt känsloliv med höga toppar och djupa dalar påverkar välmåendet negativt.

Existentiellt Välmående

Det existentiella utgörs av bland annat identitet, självkänsla och värderingar. Att känna sig trygg i den man är ökar möjligheterna att må väl. Det existentiella kan te sig ganska flummigt och ospecifikt. Alla individer har sin egen identitet och sina egna värderingar. Det existentiella måste inte handla om att vara religiös eller ha starka åsikter och värderingar. Det kan också handla om att brinna för någonting, om att ha en stark passion och en vilja att sträva efter vissa individuella eller kollektiva mål.

Socialt Välmående

Människor är sociala djur som lever mer eller mindre i flock. Vi har därför ett socialt behov och behöver social stimulans. Är vi understimulerade socialt påverkar det oftast vårt välmående negativt. Det sociala välmåendet innefattar nära familjemedlemmar, släkt, vänner och bekanta. Hur stort det sociala behovet är, varierar från individ till individ. Teorin är att desto bättre socialt anpassade vi är, desto bättre mår vå och desto bättre fungerar vi i vardagen.

Praktiskt Välmående

Rutiner och vardagliga uppgifter påverkar vår produktivitet och funktionalitet. Desto fler rutiner vi har inlärda, desto mindre kraft behöver vi lägga på dessa uppgifter. Att ha kraft och energi är viktigt för att kunna vara aktiv och må väl. Vad som är normen för det praktiska skiljer sig från individ till individ. Det viktiga är att arrangera det praktiska så att övriga delar i livet, tex sysselsättning och fritid, inte blir lidande.

Vardagligt Välmående

Vardagen består för de flesta av sysselsättning och fritid. Vi kan ha familjer som kräver tid och engagemang. Oavsett hur vi lever våra liv, så behöver vi prioritera vardagens händelser. Teorin är att välmåendet påverkas negativt av att antingen ha för mycket eller för litet att göra. För mycket jobb kan leda till stress. För lite jobb kan leda till stress. För lite fritid kan leda till stress. För mycket fritid kan leda till stress. Utbrändhet. Passivitet. Vardagen är en balansgång som är svår och viktig.

[/spb_text_block] [spb_text_block pb_margin_bottom=”no” pb_border_bottom=”no” width=”1/3″ el_position=”last”]

Förord

Inledning

Vad är Välmående?

Vad är Ångest?

[/spb_text_block]