Mikael Glännström

Mats Sundins galna blick.

Mikael Glännström — Sun, 12 Feb 2012 13:44:14 +0000

Så är tröja nr 13 upphängd i Air Canada Center i Toronto. Mats Sundin har tackats av för en fantastisk karriär.

Jag minns hans backhandsprättar rakt upp i nättaket som funkade nästan varje gång.

Och så klart: Galna blicken från VM 2003 när Sverige vände 1-5 till 6-5 mot Finland.

Episkt.

Mats Sundin. En av Sveriges största idrottare. Alla kategorier.

I media: AB 1 DN 1 2

a8c08075330b066b6060461ac6832adf

Bodyguard och I Will Always Love You

Mikael Glännström — Sun, 12 Feb 2012 10:10:56 +0000

Jag växte upp med MTV kulturen där Whitney Houston var en av de största. Hiten “I will always love you” låg på topplistorna i flera år tror jag. Underligt nog var filmen Bodyguard, där Whitney även spelade huvudrollen, en av historiens kanske sämsta filmer. Jag minns att det var något läskigt med filmen. Nästan som en sorts inblick hur hennes liv skulle komma att bli.

Det blev en del tryckare till den här låten.

I media: a b 1 2 3 s r d n 1 2 3 s v d 1 g p e x 1 2 3

0ecca47ecaf0249094c1053989be6eeb

Härskartekniker på Twitter

Mikael Glännström — Sat, 11 Feb 2012 11:56:43 +0000

Har det någonsin hänt att du hamnat i “dispyt” på Twitter? Har du känt dig attackerad och orättvist behandlad? Då kan du ha råkat ut för en härskarteknik.

En härskare använder sin “makt” för att trycka ner inkommande kritik. Detta händer då och då på Twitter.

Det börjar ofta med en ordväxling. En kritisk tweet.

I 9 fall av 10 ignoreras den kritiska tweeten. Det är en effektiv härskarteknik. Kanske blockeras även avsändaren till den kritiska tweeten. Eller avföljs, om det nu råkar förhålla sig så. Problemet löst. Kritiken är tystad. Denna teknik används främst av politiker eller kändisar som är för viktiga och inte har tid för småfolket.

I vissa fall besvaras den kritiska tweeten med ganska hetsig ton och motanklagelser. Oftast används okunskap som ett argument och (den eventuella makt)ställningen utnyttjas ofta till att klassa kritikern som inkompetent eller förvirrad eller egoistisk eller vad som helst. Denna teknik används framförallt av SEO-gurus eller debattörer som som är beroende av sin ställning och sitt rykte, men också av oss vardagstwittrare som ibland hamnar i luven på varandra.

Härskartekniker kan såklart också utföras i grupp. Detta är kanske den fulaste formen, där gruppen mer eller mindre mobbar kritikern och därmed tystar eller oskadliggör kritiken. Det blir snabbt ett “vi mot dom” tänk. Tyvärr är detta ganska vanligt på twitter, där vi influeras rejält av vårt flöde.

Jag gillar inte härskartekniker och menar att det är ett desperat och sårande beteende som bara är till för att bibehålla makt.

Men människor är inte dumma i huvudet. Detta beteende lyser förr eller senare igenom och leder till motreaktioner. Makten kanske behålls, men trovärdigheten och inflytandet försvinner.

Var vaksam på härskartekniker. Och tänk även på ditt eget beteende. För det är lätt hänt att man tappar fokus på kärnfrågan och tar till verktyg som känns effektiva och lättillgängliga.

Tänker inte nämna några namn i denna tweet. Det skulle bara skapa drama och det är inte det jag är ute efter. Men RTa gärna skiten ur detta inlägg så att det når fram till de hörn där folk håller sig för sig själva och motar bort kritiken. För risken är att de avföljt de kritiska rösterna.

313dfb529da5bee77e9f09a8e6550b09

#situationglannstrom

Mikael Glännström — Thu, 09 Feb 2012 09:41:33 +0000

#situationglannstrom är en tagg på twitter som handlar om min arbets- och ekonomiska situation. Jag har hamnat i ett ekonomiskt limbo där jag som arbetslös inte har rätt till någon typ av inkomst. Denna situation tär på mig och jag vill i denna tagg prata om min situation, diskutera med andra i liknande situation, men framförallt också be om hjälp och engagemang från mina Twänner som kanske kan hjälpa mig med att hitta ett jobb. På intet sätt försöker jag skjuta över ansvaret över mitt liv till någon annan. Tvärtom kämpar jag hårt för att komma ur min nuvarande situation.

I nuläget är jag arbetslös. Efter mina studier, som tog slut i somras, sökte jag diverse jobb och doktorandtjänster utan resultat. Uppumpad av optimism startade jag eget företag med hjälp av starta eget bidrag på 3500 kr i månaden. Min tanke var att utvärdera/utveckla hälsofrämjande insatser hos företag och offentliga förvaltningar. Jag tror att det finns ett stort behov av att utvärdera förebyggande och hälsofrämjande insatser i framtiden. Det kommer säkert komma lagar som kräver vetenskapliga utredningar på detta område. Ni kan läsa mer om dessa ambitioner på http://www.happyresearch.se som är hemsidan till mitt företag. Tyvärr har det inte fungerat som jag hoppats på. Det tar tid att etablera kontakt och hitta kunder. Jag är dessutom inte världsbäst på försäljning och kundkontakt. Det fanns ändå några ljuspunkter och jag fick ett par jobb i november, men det räckte inte för att jag skulle kunna fortsätta driva företaget vidare.

Hur jag klarade mig på 3500 kr i månaden? Jag levde helt enkelt på besparingar och buffert från studietiden. Nu är bufferten slut och jag behöver hitta ett jobb för att klara mig framöver. Jag har nämligen ingen rätt till a-kassa, eftersom mitt senaste jobb var ett så kallat “plusjobb” som inte berättigade a-kassa. Jag har inte heller rätt till socialbidrag, eftersom jag har en fru. Med andra ord så har jag just nu ingen inkomst. Jag och min fru är ett modernt par med delad ekonomi. Jag kommer naturligtvis inte bli bostadslös eller svälta, men det är inte rätt att min fru ska behöva ta av sina besparingar för att försörja mig. Det vill varken hon eller jag.

Det finns de som har det värre. Som har barn att ta hand om. Som är ensamstående. Som har en svårare problematik än mig. Det är inte synd om mig och jag ber inte om välgörenhet. Det enda jag ber om är stöttning och hjälp i min nuvarande situation. Jag har nämligen stora problem med att hitta ett arbete och jag ska förklara varför.

Jag har en psykologisk problematik och känslighet. Jag har en historia av social fobi, panikångest och depression. I dagsläget har jag ingen ångest, vilket jag jobbat extremt hårt för. Däremot är jag känslig för förändringar och skyndar därför långsamt med saker och ting. Min problematik började när jag var 19 år. Jag svimmade i lumpen och utvecklade en rädsla för att vistas bland människor. Jag utvecklade social ångest och drog mig undan mer och mer. Ett tag var det så illa att jag inte kunde gå utanför min lägenhet.

Men jag tog tag i min situation. Konfronterade min ångest och sökte hjälp vid 26 års ålder. Hade tur och fick ett (plus)jobb (en arbetsmarknadsåtgärd som innebar att långtidsarbetslösa fick ett jobb i 2 år) som i princip gjorde mig “normal” igen. Tog steget och flyttade till en ny stad för att utmana min ångest ännu mer. Studerade i 5 år med en fil kand och master i psykologi. Drömde om en ljus framtid.

Dessa 7 år av svår ångest lämnade dock ett stort hål i mitt CV. Arbetsmarknaden är tuff, och det gäller att vara driven och att ha visat drivkraft genom sitt liv. Mitt CV visar inte upp några spår av sådan drivkraft. Det finns arbetslösa som både har utbildning och arbetslivserfarenhet, men ändå har svårt att hitta arbete. För en person med psykologisk problematik, är det ännu tuffare.

Min mentala ork är inte på topp. Den nuvarande situationen har tärt hårt på mig och jag lägger min energi på att må OK, att inte falla tillbaka i den ångestperiod jag befann mig i för åtta år sedan. Jag söker arbete så gott jag kan. Främst genom arbetsförmedlingen, men också genom spontanansökningar till företag som skulle kunna ha nytta av mig. Hittills, inte ens en intervju.

Jag är arbetsvillig, men kan inte ta vilket jobb som helst. På grund av min känslighet så kan jag inte ta jobb med extrem social press och stress. Det gör att en hel del jobb försvinner. Men jag vill fokusera på det positiva och de jobb som faktiskt passar mig. Jag är inte kräsen, utan öppen att prova det mesta.

Där har ni en kortfattad historia om min situation. Det finns en längre historia om min brist på ambition och drömmar som ung, m.m, som också spelar in på att jag befinner mig här.

Men nu tycker jag vi fokuserar på det positiva. Jag har överkommit en svår ångestproblematik och mår trots allt OK, och har egentligen inga begränsningar i min vardag längre. Det är någonting jag är mycket stolt över och som jag också vill dela med mig av till andra i liknande situation. Jag har en utbildning, framtidsdrömmar och bra omgivning omkring mig.

Det är här jag ber om ditt stöd. Hjälp mig med att nå ut med min situation. Kanske känner du någon som känner någon som har behov av att anställa någon som mig. Jag kommer även referera till detta inlägg vid vissa jobb jag söker. Om du är en arbetsgivare och läser detta så hoppas jag att du märker av min vilja och kunskap. Mitt fullständiga CV finns här.

Kontakta mig på glannstrom@gmail.com eller tel 0738-290860 för intervju.

Mitt drömjobb är att doktorera och forska i psykologi. Jobb som passar mig är administrativa tjänster, data/it/web, organisation och planering, forskarassistent, hälsoutvecklare/hälsoplanerare, journalist/layout. Men öppen för de flesta jobb.

Som person är jag lugn, trevlig, anspråkslös och kreativ. Jag är väldigt lättlärd och förstår mig snabbt på hur saker fungerar. Tar gärna egna initiativ till att lösa problem. Bra på svenska och engelska i skrift. Idéspruta och förstår mig på social media och trender.

Håller på fritiden på med en rad olika projekt. Tex http://www.onlineterapi.nu – information om psykologi och självhjälp. Skriver även på ett par böcker. En “självhjälpsbok” och en science fiction roman.

Väl mött, och tack för din tid! Detta får spridas. Känn er fria att diskutera på #situationglannstrom på Twitter.

- Mikael Glännström

glannstrom@gmail.com
0738-290860

728fe07b061127098e1da5ccc2134e3f

Hur man gör en strippvideo

Mikael Glännström — Mon, 06 Feb 2012 20:24:49 +0000

Dagen sökord på google som fått någon att hitta min blogg är “Hur man gör en strippvideo”.

Jag vet faktiskt inte hur man gör en strippvideo, men jag antar att man filmar någon som strippar? Behövs någon spetskompetens på det området?

1df1de4b6f4ac2bfe45ec52d6a6fc84c

Varför hjälper ingen Syriens demokratiska krafter?

Mikael Glännström — Sun, 05 Feb 2012 17:43:17 +0000

Syriens invånare har fått nog av auktoritärt styre som gynnar vissa och missgynnar många. De tar till den metod som finns: Att säga ifrån. Att säga ifrån offentligt genom offentliga demonstrationer. De riskerar att dö av denna handling, men de ger sig ändå inte. Har man fått smaka på friheten, vill man inte tillbaka.

I Egypten gick militären till slut med på invånarnas krav. I Libyen vägrade Khadaffi att se sig besegrad. Då gick gemensamma styrkor med USA och England i spetsen in och stöttade revolutionen. Det sades klart och tydligt att mord mot medborgare som demonstrerar för frihet inte tolereras.

Nu har Syrien kämpat i många veckor. Dödstalen ökar. Ändå kommer inget stöd till Syrien. Fördömanden haglar mot regimen, men inget praktiskt görs för att förhindra morden på medborgarna. Nu tror jag det är ganska nära inbördeskrig och revolution i Syrien. Då kommer omvärlden förmodligen ingripa för att förhindra massaker på civila. Men ska det verkligen behöva gå så långt innan någon ingriper? Ska vi behöva sitta på klippans rand, innan någon kommer och leder oss bort från det livsfarliga tillståndet?

Det kanske verkar som att jag förespråkar en militär insats i Syrien. Jag vet ärligt talat inte vad som är rätt eller fel i frågan… Jag är för icke-våld. Men jag är också för att försvara sig med våld vid livshotande situationer. Det känns som att situationen är ganska livshotande just nu… så det kanske är dags att hjälpa Syrien med mer än ord. Galna diktatorer kan inte vinna över hela världen. Giriga människor kan inte styra självtänkande människor som inte vill utnyttjas för andras vinning.

Vad kan Sverige och Carl Bildt göra då? Ja, jag har faktiskt ingen aning… Sverige har för lite militär makt för att praktiskt göra nåt i nuläget. Det vi kan göra är att stötta Syrien moraliskt och kanske också med vård, teknologi och liknande saker. Håll det hela så enkelt och opolitiskt som möjligt. Människor mördas. Ej tillåtet. Åtgärd. Det är såklart FN som ska se till att oskyldiga människor inte mördas i länder som saknar fungerande lagar.

Samtidigt känns det så hopplöst kortsiktigt att gå in militärt, utan att hjälpa till efteråt. Som i Egypten. Fortfarande massor av strul.

Det behövs rättigheter och lagar större än länder! Och ett samfund som vågar se till att de följs.

s v t 1 s r d n 1 2 s v d 1 a b 1 e x 1

f25042493b3666b21728f15e8a5e250f

Torsten tafsar Ana Gina på rumpan

Mikael Glännström — Sun, 05 Feb 2012 13:04:39 +0000

Igår var första deltävlingen i Melodifestivalen. På Twitter rasade en diskussion om sexism. I en humoristisk monolog där Ana Gina skojade friskt med Torsten Flinck och hans snus, bad hon honom om en “Torsten-kram”. Hon fick dock lite mer än hon bad om (förmodligen) då Torsten även passade på att “tafsa” på Ana Ginas rumpa. Vidrigt. Äckelgubbe. Olagligt. Var några reaktioner från Twitter. Eftersom jag inte är en seriös journalist så orkar jag inte hålla på och citera och dramatisera och hålla på… Men rent filosofiskt och lagligt är det intressant att prata om vart gränsen för tafsande går?

Rent objektivt är gränsen solklar: Beröring utan medgivande, är tafs. Oftast brukar vi tolka detta till att det gäller beröring av sexuellt erogena zoner som rumpa, bröst, skrev osv. Men det skulle lika gärna kunna handla om en axel, en fot eller ett ansikte. Men i alla fall… det brukar vara konsensus att det handlar om “sexuell” beröring.

Var då Torstens beröring sexuell? Inte nödvändigtvis. Lika gärna skulle den kunna vara en “komisk” beröring i ett komiskt inslag. Men det skulle också kunna vara så att Torsten blev lite till sig och ville känna på Ana Ginas rumpa. Om vi nu antar att så var fallet, har han i så fall begått ett lagbrott?

Att han har tafsat är uppenbart. Det finns det filmbevis på. Samtidigt så tafsade inte Torsten helt random, när Ana Gina gick förbi. Det var under en kram. Då fanns det ett visst medgivande till att kontakt är ok. Det innebär dock inte att tafsande är ok. Ana Gina påpekade dock att det var ok för denna gång (men förmodligen inte nästa). Hon satte därmed en gräns, att hennes rumpa inte får tafsas på av Torsten igen. Och så brukar gränser sättas. Ett “nej” sägs, när gränsen är nådd. En olämplig beröring har då uppstått. Tafsande har redan skett. Olagligt kan det dock bara bli om ett uttalat nej inte respekteras?

Det finns outtalade regler. Man tafsar tex inte på någon man sitter bredvid på bussen. Det skulle förmodligen vara olagligt. Men om man dansar med någon på krogen, så är förmodligen initiativet att tafsa, helt ok, även om någon part kanske helt har missuppfattat situationen. Det skulle vara svårt att vid varje situation fråga “får jag ta dig på rumpan?”, även om det skulle innebära att gränserna blir tydligare. Med andra ord är det svårt att följa de objektiva gränser som finns. Här måste man använda sitt omdöme…

Jag tycker inte Torsten använde sitt omdöme särskilt bra, såvida det inte var en överenskommen del i ett humoristiskt inslag. Men det är knappast någonting olagligt heller eftersom hon ville ha en “Torsten-kram” och fick en Torsten-kram. Om jag ska göra nån sorts (amatör)tolkning så såg han nog det hela som en komisk sketch och ville skoja till det lite. Olämpligt? Ja. Olagligt? Nej.

Hade Ana Gina klappat Sean Banan på rumpan, är jag tveksam om det skulle orsakat samma reaktioner.

Samtidigt finns det en mycket viktig poäng här. Kvinnor (och män) ska inte behöva bli tafsade på i sociala situationer. Men vi behöver inte (helt) döma en människa (som vidrig) på grund av en rumpklapp vid en kram, i ett humoristiskt sammanhang under Melodifestivalen.

Gränstestande sker hela tiden, på olika områden. Det viktiga är att respektera och förstå gränser. Att använde omdöme och försiktighet. Men också att inte döma för snabbt.

—

I Media: A B 1 2, SvD, D N G P Skånskan AB 1 3

e3bbc1788f336f2448c8087180c98ba9

Meningen med livet

Mikael Glännström — Fri, 27 Jan 2012 19:59:43 +0000

Idag låg jag i badkaret och funderade på meningen med livet. Jag har haft en ganska djup period de senaste dagarna, vilket oftast innebär att jag mår sådär, att jag känner mig ambivalent och tung. Sådana dagar är ok. Man får ha pissdagar, som jag brukar kalla det. Varför nu kiss ska behöva ha en negativ betydelse.

I alla fall. Det finns hur mycket som helst att fundera på när det gäller meningen med livet. Hur mycket som helst. Det är ingen idé att gå igenom olika filosofiska ståndpunkter. Jag hoppar istället rakt in i mina tankar och redogör vad jag tänkte.

Jag tänker mig att livet i sig är meningslöst. Det finns ingen universell mening med livet. Meningen med livet är inte att föda barn, att vara god eller att vara lycklig. Jag trodde det förr, men det tror jag inte längre.

Samtidigt är detta en underbar tanke. Det betyder nämligen att mening är någonting som vi själv har makten över. Ett meningslöst liv är ett fritt liv. Om meningen med livet vore att få barn, så skulle alla barnlösas liv sakna mening. Det vore hemskt om så vore fallet. Om meningen bestämmer över vår essens och lycka. Nej, tvärtom så är det vi själva som fyller livet med mening. Familj, jobb, karriär, frimärken, foton eller vad det nu må tänkas vara. Allt är meningsfullt!

Denna relativism innebär inte att jag ger upp vissa objektiva värden. Jag tror fortfarande att exempelvis snällhet ger lycka i längden. Jag tror fortfarande att kränkningar ger lidande i längden. Av den anledningen är jag Buddhist. För att vissa värden är eftersträvansvärda. För att vissa värden är universella. För att vissa värden har en plats i hjärtat, trots hårda prövningar.

Jag var ganska nöjd med den tanken där i badet. Trots avsaknad av en mening med livet, så är livet fyllt av mening. Och det är inte någon annan som bestämmer.

ef0c97b0551d528c681442c05a8c4652

Är psykiskt sjuka, sjuka?

Mikael Glännström — Mon, 23 Jan 2012 00:35:28 +0000

En fråga som ofta dyker upp är huruvida personer med psykologisk problematik, som exempelvis ångest eller depression, är sjuka? Det finns bara två svar på frågan. Antingen ja, eller nej. Det hela handlar naturligtvis om hur man definierar “sjuk”.

Min fru läser just nu Ann Heberleins bok “Det Goda Livet” som är upplösningen av hennes förra bok “Jag vill inte heller dö, jag vill bara inte leva”. Ibland när min fru läser i sängen brukar jag kika över hennes axel och läsa något stycke. Denna gång fick jag tag i ett stycke där Ann berättade att hon blivit kallad “bipolär” och menade att detta var felaktigt eftersom hon inte “är” bipolär, då bipolaritet inte är en sjukdom (om jag förstod stycket rätt…).

I klinisk mening anser jag att psykologisk problematik är sjukdom. Men precis som en förkylning, så är man inte “förkyld”, när man inte har några symptom på förkylning. Bipolär sjukdom är därför någonting man har enbart när det finns depressiva eller maniska symptom. Diagnosen “bipolär” är i sig endast en samling symptom som sammanfattar den psykologiska problematiken. Enligt gängse teori beror diagnosen på förändringar i hjärnaktiviteten, som i sin tur kan bero på en mängd saker: hormonrubbningar, huvudskada, inlärt beteende, osv.

Jag förstår Ann och andra som inte vill bli kallade sjuka, när de i själva verket är friska. Jag själv skulle inte vilja bli kallad “sjuk i ångestproblematik”, trots att jag är ångestkänslig och ibland får ångest. Jag är sjuk endast när jag har symptomen.

Vissa vill ta diskussionen ett steg längre: Är vissa “psykologiska avvikelser” ett problem? Kan man inte vara positiv till ADHD och se det som drivkraft istället för överaktivitet? Jo, självklart kan man se en avvikelse som positiv istället för negativ. Det som gör att vi kallar överaktivitet för “negativt” beror förmodligen på att det uppstår “problem” i samband med denna överaktivitet: för familjen, för omgivningen och även för individen själv.

Jag tycker man ska se rationellt på saken. Ett problem är ett problem. En styrka är en styrka. Det finns ingenting som säger att ADHD inte kan vara BÅDE problem och styrka. Problematik behöver i sin tur inte innebära skuld. Samhället har mycket att lära när det gäller att stötta personer som på olika sätt avviker, om så behövs. Men att sluta kalla för psykologisk problematik för problematisk, tror jag helt enkelt är felaktigt.

Så, när någon säger “Du/Jag är bipolär” menas egentligen “Jag är just nu depressiv/manisk/neutral, men har högre sannolikhet än andra att skifta mellan dessa stämningar”. I mitt fall säger jag “Jag är ångestbenägen”, som betyder “Jag har just nu ångest/inte ångest, men har högre sannolikhet att uppleva ångest”. Den bipolära eller ångestbenägna behöver alltså inte vara sjuk för tillfället. Men när man upplever depressivt tillstånd eller ångest, så känner man sig definitivt inte frisk.

Ett brutet ben är en skada. En förkylning är en sjukdom. Psykologisk problematik kan vara antingen eller, beroende på den faktiska orsaken (som vi i dagsläget inte känner till). Skada, sjukdom, problematik, störning. Det spelar ingen större roll vad vi kallar tillståndet för. Varken sjukdom eller skador är alltid kroniska. Detsamma gäller psykologisk problematik, som inte MÅSTE vara kronisk, men som ganska ofta är det, även om problematiken går att lindra rejält. I mitt fall är själva ångestbenägenheten kronisk, men saker som ger mig ångest är definitivt inte kroniskt, eftersom jag idag kan göra i stort sett allt jag inte kunde förr (utan att få ångest).

I psykologin arbetar man mycket med riskfaktorer för att förebygga och behandla psykologisk problematik. Då behöver man klassa vissa grupper av symptom för problematiska. Vid problem behövs också behandling. Behandlingar bygger på teorier om vad som orsakat problemet, för att lindra/bota symptomen.

Jag kommer nog behöva redigera den här texten framöver… eftersom det är ganska sent och eftersom jag kanske misstolkat Anns stycka jag råkade flukta på. Men jag hoppas att mina poänger gått fram. Psykisk sjukdom ligger i betraktarens öga. Och i mina ögon är det när det finns en problematisk symptombild… tex hosta! (nej, hosta är ju oftast ett symptom på fysisk sjukdom, såvida man inte har tics eller tvångstankar som gör att man hostar)

b9a71ee5dd45b6d955b510f7a8dc500e

Golfhund

Mikael Glännström — Fri, 20 Jan 2012 15:15:32 +0000

Dagens ord som någon googlat på och hamnat på min hemsida: GOLFHUND.

Ja, vad är det kan man fråga sig? Jag behövde själv googla saken…

Bild från http://goldentexas.blogg.se/2009/july/liver-som-golfhund.html

Ja, det verkar som att en golfhund helt enkelt är en hund som följer med på golfrundan. Framöver kanske det bildas kurser i att träna sin hund att hitta bollar eller nåt? Med en särskild lukt på bollen.

Nej, jag äger själv ingen hund. Jag är allergisk.

408c4296a803e8cdfb36f6922c0c72ee

16 Januari

Mikael Glännström — Mon, 16 Jan 2012 21:21:01 +0000

Jag har inte riktigt orkat med att skriva dagbok den senaste veckan. Poängsystemet sitter dock i bakhuvudet och jag anstränger mig för att samla poäng. Svårt att komma ihåg exakt hur dagen har varit ibland.

Idag har jag i alla fall tränat. Och lagat blodpudding. Utöver det, inte så mycket.

Slutar nog skriva dagbok tills det händer lite saker att skriva om. Nu sker bara massa vardagstrams som är tråkigt att skriva om, och ännu tråkigare att läsa.

571a143144cf3d7a6c6209cae8f61b02

Film: Training Montage (Rocky 4)

Mikael Glännström — Fri, 13 Jan 2012 16:38:21 +0000

Få saker är mer episka än Training Montage i Rocky 4. Rocky Balboa har kommit till Ryssland för att göra sig redo att möta Drago, den urstarke dopade ryssen som mosade Apollo Creed i en uppvisningsmatch.

Musiken är top notch. Rockys träningsmoral är top notch. Dragos träningsanläggning är top notch.

Det är helt enkelt ett episkt ögonblick som förtjänar en plats i min Hall of Fame.

8e322afc553f7f8315608ce25c320a9e

FILM: Star Wars 4 – A New Hope (1977)

Mikael Glännström — Thu, 12 Jan 2012 17:54:55 +0000

STAR WARS 4 – A NEW HOPE (1977)

Jag föddes samma år som den här filmen släpptes på bio. Kanske var jag 7-8 år när jag såg filmen för första gången. Öppningsscenen med Darth Vader skrämde livet ur mig, men jag minns fascinationen för den värld som George Lucas målade upp. Rymdskepp, laser, robotar, underliga varelser. Filmen hade allt. På den tiden.

Nu i efterhand kanske man kan klaga lite på skådespelandet, framförallt av Mark Hamill som spelar Luke. Å andra sidan får filmen en djupare filosofisk dimension såhär i efterhand, som man inte tänkte på när man var 7-8 år. Den episka kampen mellan det goda och det onda. Inte bara på global, utan också individuell nivå. Lockelsen att ansluta sig till “fel” sida.

Jag brukar gradera filmer efter hur sevärda de är och hur mycket filmen påverkat mig. Star Wars 4 får 100 av 100 i betyg. Ingen annan film har påverkat mig så mycket. Om jag bara fick ta med mig en film till en öde ö, skulle det förmodligen bli denna film. Science fiction nörd som jag är.

fab5d67cccea15d11c9c09a4d0148f15

Spel – Leisure Suit Larry 1

Mikael Glännström — Wed, 11 Jan 2012 17:25:37 +0000

Larry. Ett av de första äventyrsspelen till Commodore 64. För en tioåring var den här humorn faktiskt ganska rolig och eggande. Tänk på att internet och walkthrough inte fanns på den här tiden (för de flesta)! Inte heller lättillgänglig porr.

Larry var för övrigt ett riktigt svårt spel. Minns inte hur långt jag kom. Åkte nog mest runt i taxi och var inne i Casinot. Ovan ser vi hur man klarar spelet. Larry 2 (kryssning?) och 3 funkade väl också. Sedan blev det hela ointressant för min del…

4ca1b6c77f6d1197cc60c934e2757121

9 Januari 2012

Mikael Glännström — Mon, 09 Jan 2012 20:56:16 +0000

Igår var det en så kallad städ- och tvättdag. De dagarna brukar oftast handla om endast städning och tvättning. Resten fylls ut av TV-tittande. Under lördagen var jag dock ganska produktiv och färdigställde en projektplan till onlineterapi. Denna projektplan ska ligga till grund för mitt sökande efter finansiärer. Jag tänker kontakta kommuner och föreningar för att försöka få till samarbeten och finansiell stöttning. Att hinna finansiering till ett projekt är dock oftast ett socialt äventyr. Som jag måste lära mig någon gång… så varför inte nu.

Dagen har jag spenderat på att jobba (dvs på hemsidan och skriva lite och så…) och fundera på arbetsmarknadspolitik. Det är min uppfattning att alla borde ha en medborgarlön och ett samhällsnyttigt arbete, som en sorts grundtrygghet. Vad man vill göra därutöver, eller istället, är såklart valfritt. Bråkigare än så är jag inte.

Idag var det träningsmatch istället för träning. Jag kände mig pigg. Gjorde en fin tunnel. Men tyvärr inget mål. Är ju trots allt defensiv center. Vi förlorade med 8-7, men gjorde ändå en hyfsad insats med tanke på att vi hade några spelare borta.

Dagarna går väldigt fort just nu. Snart vår tror jag. Fick mina två första välmåendepoäng för att jag gick upp 08.00 idag också! Är verkligen morgontrött…

Dagens Välmåendepoäng: gick upp 08.00 (2p), blogginlägg (1p), tränat innebandy (2p), ätit lagad mat (1p), jobbat ett par timmar (2p) = 8p

Dagens Humör: 74 av 100. På bra humör och taggad på matchen.

Dagens Produktivitet: 51 av 100. Helt ok dag ändå, men framöver vill jag höja produktiviteten något…

b8bd7e159abde217503b94d41098d0be

6 Januari 2012

Mikael Glännström — Sat, 07 Jan 2012 12:48:25 +0000

En märklig dag igår. Kände mig ganska pigg under dagen, men fick en dipp på kvällen. Utan förvarning slog den till. Hopplösheten över att vara arbetslös. Nu har jag visserligen projekt för mig, så det går ingen nöd på mig, men när jag börjar tänka på arbete och inkomst så blir jag lätt deppig. Speciellt när jag vill så mycket. Först kommer ilskan. Sen blir jag deppig. Sen tänker jag “nä, nu jävlar”. Så det håller sällan i sig längre perioder.

Jag har alltid haft svårt att hitta jobb. De jobb jag söker är oftast olika administrativa tjänster. Dessa tjänster tillsätts ofta av någon annan, som har lite arbetslivserfarenhet. Mitt CV saknar tyvärr sådan erfarenhet. Jag förstår om de anställer en nyexad 25-åring (även om det är tufft för dessa också!). Men en nyexad 35-åring har inte lika starka kort på handen.

I övrigt var det en ganska seg dag igår. Passade på att rensa datorn från gammalt skräp. Sånt tar tid. På kvällen och natten ägnade jag mig åt politisk tankesmedja. Jag har ju mina visioner om ett samhälle som baseras på medkänsla, disciplin och rationalitet. Ett sådant frö behöver planteras någonstans. Kommer skriva mer om det framöver, under politik.

Idag är jag på mycket bättre humör. Mer om det senare.

Dagens Välmåendepoäng: blogginlägg (2p), handlat (1p), ätit lagad mat (1p), jobbat ett par timmar (2p) = 6p

Dagens Humör: 32 av 100. En rejäl dipp på kvällen.

Dagens Produktivitet: 28 av 100. Ganska slö dag av mig.

28dba367bb15f072127a38e09b46bc08

Contagion

Mikael Glännström — Fri, 06 Jan 2012 16:23:03 +0000

En riktigt bra film om ett dödligt virus och samhällets kamp mot klockan. Känns nästan som en dokumentär. Det gillar jag.

Obehaglig kuriosa är att Gwyneth Paltrow ser obehagligt död ut i filmen…

Betyg: 86 av 100

6fee3b2fe24ab3a7543eb42a827654dc

Breaking Dawn

Mikael Glännström — Fri, 06 Jan 2012 16:16:11 +0000

Breaking Dawn är den första av två filmer baserad på den sista boken i Twilight-serien.

Första halvan av filmen är lite småseg med mycket romantik. Sedan kommer den igång ganska bra och blir mer och mer intressant. Det märks att jag missar vissa detaljer på grund av att jag inte läst böckerna.

Ändå en bra film, som gör att man vill se den sista filmen.

Och naturligtvis tillhör jag Team Jacob…

Betyg: 73 av 100

1da9bdcafd46bee6bdfb2bb01d92a9ef

5 januari 2012

Mikael Glännström — Thu, 05 Jan 2012 23:22:45 +0000

Torsdagen som blev en söndag. Dagen har varit ganska händelsefattig fram till kvällen, då jag bjöd min fru på indisk mat och bio (en sen födelsedagspresent). Vi såg Breaking Dawn, den näst sista Twilight filmen. Efter en timmes utdraget bröllop och smekmånad började det äntligen hända grejjer. Sista halvtimmen var väldigt känslosam faktiskt. Jag gillar fantasy och står därför ut med det romantiska temat i filmen. För övrigt tillhör jag TEAM JACOB!

Nu väntar en lång natt eftersom jag planerar att se JVM finalen som börjar kl. 02.00!

Det jag faktiskt gjort under dagen är att fundera på skolan och skolpolitiken. Istället för att rabbla upp allt, så kommer jag skriva mer om det här. I grunden tycker jag dock att alla ska garanteras bra och likvärdig utbildning, samt att skolan ska eftersträva integration mellan olika socioekonomiska grupper. För mycket privatisering urholkar dessa mål. Men en statligt styrd skola garanterar inte bra kvalite på utbildningen heller. Det krävs en hel del för att få en bättre skola. Framtidsvisioner är en bra början.

Nåt annat jag brinner starkt för är att elevers välmående ska mätas (kvantitativt och anonymt) och att förebygga psykisk och fysisk ohälsa med evidensbaserade metoder som kontinuerligt utvärderas. Dagens politiker pratar mest om att försöka uppnå betygskriterier så att alltför många inte lämnar skolan med underkända betyg… Det behövs mer ambition i skolpolitiken än så.

Nog om politik nu. Nu laddar vi för JVM-guld!

Dagens Välmåendepoäng: blogginlägg (2p), bio (3p), middag (2p), jobbat en timme (1p) = 8p

Dagens Humör: 71 av 100. Varit pigg och kreativ!

Dagens Produktivitet: 25 av 100. Mest arbetat inne i hjärnan idag..

78e36eb06c7522f3ad6c4782f63fedec

4 Januari 2012

Mikael Glännström — Wed, 04 Jan 2012 22:28:15 +0000

Jag var på väg upp ur sängen klockan nio när min fru med sitt dåliga inflytande sade “nej, gå inte”. Kvar låg jag en stund och råkade somna om till halv elva.

Idag hade jag ett stort projekt för mig: att laga storkok. Inspirerad av kinamat, köpte jag smör och vitlök som allt skulle fräsas i. Champinjoner, wokgrönsaker och kyckling. Jag tänkte köpa corn först, men efter en titt på priset, så valde jag kyckling, fattig som jag är. Men jag är en aspirerande vegetarian och kommer sluta äta kött när jag har tillräckligt med energi..

I alla fall. Det gick bra med storkoket. Woken fyllde jag sedan på med couscous. Det blev åtta portioner. Min fru brukar alltid störa mig när jag lagar storkok. För mig kräver storkok FULL KONCENTRATION och ensamhet i köket. Disken efteråt kräver lite tid i blöt också..

Det har varit en lugn dag idag. Lite tråkig dag faktiskt. Lite väl passiv dag av mig. Borde gjort mer av den. Men ett storkok blev det av i alla fall.

Dagens Välmåendepoäng: handla (1p), blogginlägg (1p), storkok (5p), diska (1p), jobbat ett par timmar (2p) = 10p

Dagens Humör: 62 av 100. Ganska seg dag.

Dagens Produktivitet: 37 av 100.

12ea1780b0e6b6c186aa798f4a5631d0