Namn: Mikael Glännström
Född: 10 nov 1977
Nuvarande sysselsättning: Studiecirkelledare, samt praktiksökare.
Framtidsplaner: Doktorera. Forska kring ångestproblematik och välmående, föreläsa, författa och engagera mig politisk kring frågan “psykiatri”.
Intressen:
Innebandy, buddhism, skriva, fota, film, populärkultur, människor, vetenskap

INAKTIVITET

När jag gick ur gymnasiet hade jag ingen aning om vad jag ville med mitt liv. Efter en otrevlig episod i lumpen, då jag svimmade inför en gasmaskövning, föll jag djupare och djupare ner i träsket av apati och dåligt självförtroende. Livet sög, helt enkelt.

Jag kämpade på och fann till slut någonting jag var bra på: filosofi. Att tanken kunde flyga in i filosofins värld blev på ett sätt utvecklande mitt i denna period av orkeslöshet och rädsla. Det var rädslan och ovissheten om framtiden som styrde mig… absolut ingenstans.

SOCIAL FOBI OCH PANIKÅNGEST

Till slut blev jag medveten om mitt problem och började göra vad jag kunde för att ta mig ur situationen. Jag jobbade, jag tränade och jag fann till och med kärleken. Problemet var att denna långa period av inaktivitet hade utvecklat social fobi (en sorts panikångest) hos mig.

Social fobi innebär att man är rädd för (och får ångest av) sociala situationer. I mitt fall innebar det att jag skar av en bit av omvärlden genom varje sak jag tackade nej till och undvek.

Till slut återstod bara ångest. Då gjorde jag ett val och bestämde mig för att förändras. Det är inte lätt, när man är 26 år. (jag hade då haft social fobi i sex år) För att förändras måste man ändra sitt sätt att tänka, genom att bryta mönster och göra saker man inte är van vid. För en fobiker innebär det konfrontation med det man är rädd för…

KONFRONTATION

Så jag konfronterade. Gjorde saker jag var livrädd för. Och förändrades.

Mycket med hjälp av filosofin, som genom logik kunde lokalisera vad jag gjorde för fel och hur jag skulle göra detta rätt. Bryta tankemönster, genom att lära in nya.

På tre månader var jag en “ny” människa. Nyfiken, orädd, glad och aktiv. Det gick snabbare än jag trodde att bli av med den sociala fobin och panikångesten. Mitt liv var på väg att vända blad och ett nytt kapitel skulle skrivas.

Jag fick god hjälp och hade en hel del tur också. Hittade snabbt ett arbete, som var avgörande för min snabba utveckling. Inte ekonomiskt, utan socialt. Utöver detta tränade jag styrketräning regelbundet, hade god ekonomi (på grund av att jag inte spenderar så mycket pengar) och bra vänner att återuppta kontakten med, som jag till stor del försakat tidigare. Jag var inte längre fastbunden av rädsla och ångest, utan kunde röra mig som jag ville.

UNIVERSITETSSTUDIER

STARTA EGET

MOTGÅNGAR

EN NYSTART