Intervju med mig själv. #blogg100

Du kallar dig för välmåendeaktivist. Vad innebär det?

Det innebär att jag anser att systemet vilar på vissa grundpelare som i längden skapar lidande, och att jag vill förstöra dessa grundpelare för att skapa bättre förutsättningar för att människor ska kunna må bra.

Vad är det för grundpelare?

Först och främst att vårt samhälle har en extremt upptrissad konkurrens. Jakten på status och till och med jakten på lyckan tar sig överdrivna uttryck. Det är speciellt den typen av framgång som kräver att andra människor förtrycks som är det största problemet. Länder och människor utnyttjas, för att ett fåtal ska bli vettlöst rika.

Men är inte det ok i ett rättvist samhälle där alla har möjlighet att bli bäst och tjäna mycket pengar?

Nej, i praktiken är det inte ok, eftersom vi föds med olika förutsättningar. Vissa gör otroliga klassresor och går från fattigdom till rikedom, men de flesta fastnar i sina fack eftersom de saknar möjligheter och kontakter som krävs för att nå framgång. Så trots att det finns en teoretisk möjlighet för alla att bli herre på täppan, så saknas det praktiska förutsättningar. Jag kräver dock inte att alla ska ha exakt samma förutsättningar. Det är omöjligt. Men jag kräver att utnyttjandet av människor upphör. Och att vi inte blir så konkurrensfokuserade att vi lämnar andra bakom.

Ta exempelvis en båt som är överfull av människor. Om ingen människa lämnar båten så kommer den att sjunka. Här är det fullt naturligt att någon lämnar båten (offrar sig) av fri vilja, eller att det helt enkelt blir någon sorts lottdragning eller maktkamp (slagsmål) om vem som ska lämna båten. Det är begripligt och det är evolutionen.

Men föreställ dig istället att båten är halvfull. Den kommer inte att sjunka, båten går i betydligt högre hastighet om några lämnar båten. En majoritet av resenärerna tycker då att några mindre välställda passagerare i klass 3 ska lämna båten, så att de kan nå sitt mål snabbare. Är det etiskt riktigt? Nej, naturligtvis ska vissa inte offras för att båten ska gå snabbare. ”Alla ska med” som sossarna uttryckte det. Detsamma gäller dagens konkurrens. Vissa offras, för att utvecklingen ska ske snabbare, för att rikedomen ska bli lite bättre. I längden är det dock ett falskt argument, eftersom lidande kostar samhället betydligt mer än välmående.

Jag är ledsen att behöva säga det. Men de flesta förstår inte detta. Alternativt, så skiter dom i det, vilket vore hjärtlöst, men inte otroligt eftersom drivkraften efter status, och de ganska dyra lyckoideal vi har idag, är starka. Därför är jag aktivist. Så att människor ska förstå. Och bry sig.

Jag vill tillägga att det är fullt möjligt att jag har fel, men tycker att historien förtjänar ett ärligt försök till att leva hållbart och sträva efter välmående.