Livet består av jobb och fritid. Varje dag behöver man göra vad som krävs för att överleva. Utöver dessa sysslor fördriver man sin tid på nöjen och intressen. Det varierar ganska kraftigt människor emellan hur man fördelar tiden mellan jobb och fritid. Jag har delat upp dessa olika “typer” i kategorier.

Grottmänniskan – Grottmänniskan ägnar i stort sett all tid på arbete och överlevnad. Dagen är full av sysslor och lämnar väldigt lite utrymme för fritidsaktiviteter.

Familjemänniskan – Familjemänniskan lägger åtta timmar på sitt arbete, åtta timmar på att sova och resterande timmar på familjelivet. Någon timme kan frigöras här och där till egna aktiviteter, men det mesta sker tillsammans med familjen.

Den disciplinerade självförverkligande människan – En väldigt ambitiös person som planerar dagen in i minsta detalj för att frigöra och hitta tid till sin stora passion i livet. Oftast för att förverkliga en dröm eller bli riktigt bra på någonting. Jobb och fritid kan här smälta samman och bli ett livsprojekt oavsett vad som dyker upp under resans gång (tex familj).

Den odisciplinerade självförverkligande människan – En viljestark och drömmande person som vill väldigt mycket och har starka ideal. Tyvärr räcker disciplinen oftast inte till och det blir därför en lucka mellan satta och uppnådda mål. Livsprojektet tar inte fart.

Överlevaren – Överlevaren lägger större delen av sin tid åt att överleva jobbiga perioder och episoder. Det kan vara sjukdom eller mental ohälsa. Dagarna går ut på att härda ut, vilket oftast utesluter längre perioder av arbete. Fritid finns i massor, men det är sällan det utmynnar i någonting långvarigt eller kreativt. Det är mest tillfälliga tidsfördriv.

Före detta överlevaren – Den före detta överlevaren har tidigare levt ett väldigt ostrukturerat liv på grund av sin tidigare problematik. Problematiken (sjukdom eller ångest, exempelvis) har försvunnit, men kvar finns den dåliga strukturen och ovanorna. De flesta moment tar lång tid att utföra och det är svårt att komma ur sina gamla mönster, trots att vilja och förutsättningar finns.

Karriäristen – Karriäristen lägger 10-12 timmar om dagen på jobb och brinner för sitt arbete. Familj och hobbies är ofta en del av jobbet (dvs “avslappning” mellan jobbet)

Livsnjutaren – Livsnjutaren lägger så lite tid som möjligt på arbete och så mycket tid som möjligt på fritidsaktiviteter. Ofta finns det en central passion livsnjutaren njuter av och grottar ner sig i, men det finns också en ambition att få ut mycket erfarenhet av livet.

Slackern – Slackern försöker göra så lite som möjligt, så ofta som möjligt. Målet är detsamma som för livsnjutaren, men verkligheten består mest av tidsfördriv.

Den moderna supermänniskan – Den moderna supermänniskan vill vara bäst på allt. Ha ett bra jobb, en fin bostad, en stabil familj, god hälsa, god fysik och utstrålning, givande vänskapsrelationer, osv. Om man slår ihop tiden alla dessa ideal kräver, så blir summan naturligtvis mer än 24 timmar per dag. Vissa supermänniskor klarar dock av detta. De kanske väljer bort ett par timmars sömn, eller sin familj (och inbillar sig att den är superstabil ändå). Inte sällan slutar det med stress för den moderna supermänniskan som tvingas inse tidens begränsningar och byta livsstil.

Själv är jag en kombination av ganska många ovanstående tidsfördelningstyper. Mest är jag dock Den Före Detta Överlevaren eftersom jag haft en ganska omfattande problematik större delen av mitt vuxna liv. Nu när jag kommit ur denna problematik och har ett arbete på 100 procent, samt fru, kräver vardagen lite mer än innan. Jag skulle gärna bli Den Disciplinerade Självförverkligade Människan men har insett att vägen dit är lång. Min vardagsstruktur och disciplin är helt enkelt för outvecklad.

Den Före Detta Överlevaren har kommit långt i sitt liv och klarat av många motgångar. Ändå är det på gränsen att hen (jag) klarar av allt som livet kräver. Just fördelningen mellan jobb och fritid känns centralt i livsstrukturen. För mig är det en ganska svår övergångsperiod mellan just jobb och fritid. Jag har svårt att aktivera mig efter jobb, och jag har svårt att komma igång med jobb efter att ha varit fritidsaktiverad. Mitt filosoferande denna fredagskväll blir därför hur dessa övergångar ska ske smidigare. Om det ens är möjligt. Kanske får jag acceptera en viss “skada” pga tidigare problematik. Min fru är dock bestämd över att det inte är “något fel på mig” och att jag därför borde kunna få mycket bättre struktur framöver.

Ambitionen finns i alla fall. Och jag ska försöka att inte hamna i fällan att vilja bli “Den Moderna Supermänniskan”.