Jag är sjuk, men är uppe ur sängen efter två dagar med hög feber. Nu återstår hosta och allt det där vanliga efterspelet. Men det är inte därför jag är här. Idag ska vi prata om arbetslöshet. Närmare bestämt om hur vi kan lösa det stora sociala problem som arbetslöshet är. För jag antar att alla tycker det är ett stort problem som är värt att minimera.

Jag är idealist. Jag utgår från ett ideal som appliceras i praktiken. Mitt ideal är en (icke självvald eller nödvändig) arbetslöshet på noll procent. Ingen ska behöva vara arbetslös längre perioder. Varje fall av långtidsarbetslöshet är väldigt destruktivt i ett samhälle som bygger på sysselsättning och marknad. Jag ser det inte som ett alternativ att kohandla i den här frågan. Noll procent arbetslöshet måste vara målet!

Hur ska vi då uppnå denna utopi? Här gäller det att bli något mer realistisk. Det går inte att trolla fram jobb. Visst skulle vi kunna skapa 1.5 miljoner offentliga jobb, men jag tror att det skulle bli svårt att balansera med den privata marknaden.

Mitt förslag är istället att alla erbjuds medborgarlön och medborgarsysselsättning. Detta erbjuds istället för socialförsäkring, utbildningsbidrag, sjukförsäkring, a-kassor och liknande. Det behöver bara finnas en medborgarlön som komplement till den privata marknaden. Med medborgarlönen följer och sysselsättning. Jag tänker mig samhällsnyttiga typer av sysselsättningar, som kommer samhället till gagn, vård, skola, omsorg tex, där det faktiskt behövs mer arbetskraft. Detta skulle kunna kombineras med en utbildning, och vi har helt plötsligt också ett alternativ till CSN och studielån.

I praktiken fungerar det såhär:

Amanda, 18, går ut gymnasiet. Hon vill bli lärare. Hon får nu välja om hon vill studera till lärare på heltid (50 procent medborgarlön+50 procent csn) eller halvtid kompletterat med att bli lärarassistent eller liknande (100 procent medborgarlön).

Carl, 19, vet inte vad han vill göra. Han kan då välja något tillgängligt samhällsnyttigt arbete på halvtid eller heltid (med 100 procent medborgarlön) tills han vet vad han vill göra.

Nabila, 19, vill starta eget som fotograf. Hon får då välja om hon vill driva eget på heltid (0 procent medborgarlön) eller halvtid kompletterat med annat arbete (100 procent medborgarlön). Det såklart ett tak på hur mycket man kan tjäna för att få medborgarlön (annars räknas den egna sysselsättningen som heltid).

Den privata marknaden fungerar precis som vanligt. Om någon hellre vill jobba 100 procent utan medborgarlön, så går det naturligtvis bra. Detta skulle stimulera “lågstatusarbeten” eftersom privata marknader skulle behöva erbjuda högre löner för att få arbetskraft till dessa jobb. Statusen mellan jobb skulle minska. Istället handlar det om vem som vill göra vad, till vilket pris. Inte vem som är TVUNGEN att göra vad, tills vilket PRIS SOM HELST.

Medborgarlönen sätts in den dag då en person blir arbetslös. I samma stund erbjuds också sysselsättning.

Är detta ekonomiskt möjligt? Ja, det är redan idag ekonomiskt möjligt att ge olika typer av stöd till människor som inte har arbete. Enda skillnaden skulle vara att ersättningen alltid är dräglig och inte hamnar på underliga nivåer under existensminimum.

Är det logistiskt möjligt? Kan vi ordna dessa jobb? Jag vill tro att det finns en möjlighet att ordna dessa jobb eftersom det finns ett stort behov av arbetskraft på många områden. Det handlar bara om att vilja, och omorganisera för att skapa plats och möjligheter för de nya arbetarna.

Kommer folk vilja jobba för medborgarlön? Ja, det är min fulla övertygelse att de flesta arbetslösa vill jobba

Är det inte att begära för mycket att tvinga folk att arbeta? Först och främst ska varje medborgarsysselsättning bara behöva vara på 50 procent. Att jobba heltid är valfritt, men ska i så fall såklart premieras med något höjd medborgarlön. Och de som på ett eller annat sätt inte KAN arbeta, kommer inte behöva det. De kommer få medborgarlön på dräglig nivå ändå. Och vettig rehabilitering.

Vad har detta för pris? Ett sånt här system har ett högt pris. Men många framstående nationalekonomer har visat på att medborgarlön och noll procent arbetslöshet är fullt möjligt och i vissa fall även ekonomiskt givande för utvecklingen av marknaden. Eftersom jag inte är nationalekonom, vill jag inte spekulera i hur marknaden och ekonomin skulle reagera. Jag sätter människor först.

Det här låter ju jättebra. Varför görs det inte redan idag? Stora politiska förändringar i det ekonomiska systemet är ovanliga. Oftast handlar det om nån procent mer eller mindre i skatt här, eller några hundra mer eller mindre i stöd där. Det finns ingen politisk majoritet till att genomföra en sådan här förändring.

—-

Har du en utopi om en arbetslöshet på noll procent? Tror du det är möjligt?

Vill du se det hända?

Du röstar. Du bestämmer.