2dc3308c-46d1-11e3-93a3-22000a9aa503-medium

Välkomna till del 1 av min nya artikelserie “Glänne tolkar Klyschor”. Idag ska jag prata lite om mål och framgång. Nästan alla människor vill bli framgångsrika och sätter upp mål för hur de ska bli det. Således är det ett populärt ämne att skriva och prata om inom personlig utveckling.

Ett mål är en av tre delar i utveckling. Nuläge och sträcka är de andra två delarna. Tillsammans bildar de processen som vi kallar för utveckling.

Att vi tenderar att fokusera på ett mål beror på att målet oftast är mer åtråvärt än nuläget. Målet brukar således alltid vara högre och bättre än nuläget. Få personer sätter som mål att “sälja mindre” eller bli mindre hälsosam” eller “bli olyckligare” osv. Någonting som är mer åtråvärt är helt enkelt roligare att tänka på. Det är roligare att tänka på att man ska “göra 3 poäng per match” den här säsongen än att tänka på att “just nu gör jag 0 poäng per match”.

Ett mål är en mer eller mindre realistisk önskan, eller dröm. Drömmar om bättre tider är oftast motiverande, såvida de inte påminner om hur uselt man har det i nuläget. Här uppstår en liten konflikt i nyttan av att sätta upp ett mål. Å ena sidan kan det fungera som väldigt motiverande, som någonting att arbeta hårt för att uppnå. Å andra sidan kan det fungera avskräckande, som en påminnelse om vad man ännu inte har nått.

Det är dessutom svårt att nå mål. Det krävs väldigt hårt arbete, såvida man inte har tur eller är extremt talangfull. Sådant tenderar dock att jämna ut sig med tiden. Eftersom det är svårt att nå mål, brukar man prata om vikten att vara beredd på motgångar och hinder längst med sträckan från nuläget till målet. Denna påminnelse brukar illustreras och gillas av ganska stora skaror av personlig utvecklingsintresserade.

71b881c4-2887-11e3-91fd-12313b087694-medium

När vi begrundar dessa illustrationer tänker vi att det är OK att misslyckas. Att det kan gå helt åt helvete innan målet nås, osv. Och visst kan det vara så. Men det är faktiskt inte säkert att vi når målet. Hårt arbete lönar sig alltid, men behöver inte leda till det man har tänkt. Det hårda arbetet att göra tre poäng per match kanske leder till en knäskada som avslutar karriären.

Men det som är andemeningen är att det alltid är värt att kämpa hårt eftersom det ger någon sorts “dygd” som tar en framåt i livet. Och det tycker jag är det viktigaste. Vi kommer alltid framåt. Mål eller ej. Och visst är det viktigt att ibland reflektera över vad man vill göra och “hur man vill utvecklas”. Som dygdetiker satsar jag på att utveckla vissa personliga egenskaper snarare än att nå materiell framgång.

Min fru brukar påminna mig om hur jag gillar att planera saker, men sällan utföra dom, och därför inte borde planera så mycket. Hon har både rätt och fel. Det är onödigt av mig att planera så mycket. Planeringen ger mig tillfredsställelse.

Några tips:

  1. Sätt upp ett realistiskt mål.
  2. Handlingsplanen är viktigare än målet.
  3. Fundera på vad du behöver hjälp med på vägen och hur du ska kunna få den hjälpen.
  4. Om du inte har en målfokuserad personlighet kanske det är bäst att undvika extremt målorienterade situationer.
  5. Det går lika bra utan mål.
  6. Ge inte upp målet. Människor är olika och kommer framåt på olika sätt.
  7. Sök kunskap och var ödmjuk mot målet.

(en klyscha är något som oftast är sant)