Ni kanske undrar om jag blivit tokig? Hur kan det vara bra att en homofobisk arbetsmarknadsminister kommer in i regeringen? Ni känner säkert till bakgrunden. Moderaten Elisabeth Svantesson blev i veckan ny arbetsmarknadsminister. Elisabeth har tidigare varit engagerad i Livets Ord, men lämnat kyrkan för en annan liknande kyrka som inte är lika känd, men som har liknande åsikter. Vissa åsikter är homofobiska, ja sådär som kristen höger vanligtvis är.

Traditionell media (tidningar) och sociala medier (twitter) har rasat över att regeringen nu tar in en kristen person som är abortmotståndare och som eventuellt också tycker att homosexualitet är en synd (hon har ännu inte bekräftat detta).

Själv tycker jag det är bra! Moderaterna har gått från att vara ett konservativt parti som ogillar skatt, till ett socialistiskt part som ogillar skatt. Visserligen har M lite homofobisk politik i bagaget, men numera är moderaterna ett ganska socialliberalt parti som står för människors lika rättigheter. Det blir därför en OMÖJLIGHET för Elisabeth att utöva sina eventuella extremkristna åsikter eftersom det skulle skada partiet, vilket Elisabeth inte vill. Istället blir hon tvungen att närma sig åsikten om att homosexualitet är lika naturligt som heterosexualitet och att rätten till abort är kvinnans rätt. Precis som invandrare integreras i det svenska samhället kommer Elisabeth integreras i det socialliberala samhället och beblanda sig med personer som kommer uppfostra henne till rätt åsikter.

Utöver denna positiva effekt, så tycker jag också att människor ska få ha udda åsikter, även om de är tokiga. Rätten till abort är trots allt inte filosofiskt självklar, och en debatt behövs alltid för att dra gränser. Vi ser det exempelvis som olämpligt att abortera foster (såvida det inte finns medicinska orsaker) i 8:e månaden. Att vissa har åsikten att det inte går att dra någon gräns och att abort därför inte är försvarbart, är en åsikt som jag tycker att vi behöver respektera, precis som abortmotståndarna måste acceptera åsikten att kvinnan har rätt till abort. Att vissa sedan gillar choklad och andra vanilj, måste vi acceptera.

När det gäller homosexualitet är det lite svårare rent argumentationsmässigt. Att argumentera emot att Guds avsikt är att män ska vara med kvinnor, helt exklusivt, är svårt. Det blir bibeltolkningar och liknande eftersom ingen har exklusiv tolkningsrätt av Guds ord. Gud kan inte heller förklara exakt vad han vill, eftersom… ja, han inte verkar kunna prata till oss alla. Här blir det alltså inte en lika filosofisk debatt, men om vissa tycker det är synd med homosexualitet, så får de väl tycka så. Svensk politik är dock inte styrd av kyrkan i särskild stor omfattning, så vi behöver inte oroa oss över att sådana åsikter ska påverka politiken, som den påverkas i exempelvis Ryssland. Sverige är trots allt socialliberalt, även med Alliansen vid rodret.

Själv är jag buddhist. Buddhismen har också sin dos homofobi genom historien. Dalai Lama har uttryckt homofobiska åsikter en gång i tiden, men efter integration med omvärlden, och ökad kunskap, har han nu omvärderat sina åsikter och accepterar, vad jag förstår, homosexualitet till fullo. Finns det hopp för Dalai Lama, så finns det hopp för Elisabeth. Jag tror inte att hon är homofob särskilt länge till. Ja, kanske har hon till och med redan ändrat åsikt.