Att hitta balansen mellan allvar och trams kan ibland vara svårt. Min fru brukar ofta påminna mig om att jag tramsar för mycket. Vilket stämmer. Jag är ofta på ironiskt och barnsligt humör. När jag väl är allvarlig, vill jag dock vara så allvarlig som möjligt och tar ibland in lite för mycket allvar så att situationen känns hopplöst tung och frustrerande.

I grunden är jag nog fortfarande ett barn som har svårt att ta ansvar. Det kommer jag förmodligen alltid vara, även om jag kan lära mig att ta tillräckligt ansvar när det krävs. Men jag kommer aldrig vara den där som styr upp på grund av en inre vrede orsakad av bristfällig organisation.

Det finns såklart undantag. Om man har begränsat med tid och ska göra någonting, så är det bäst att göra det så disciplinerat som möjligt, med stort allvar. Rent professionellt skulle jag inte tramsa alltför mycket. Att tramsa bort allvar är aldrig en bra idé. Allvar är allvar. Trams är trams.

Buddhismen (jag är buddhist) har en ganska strikt syn på det där. Man ska tramsa minimalt. Helst ingenting alls. Det har med disciplin att göra. Att fokusera på det som är viktigt. Ibland ingenting, ibland någonting. Trams är en distraktion. Personligen tror jag dock att hjärnor fungerar olika. Det är bra att minimera trams. I skolan tex. När man ska lära sig något, ska man lära sig något. Inte tramsa. Men för att lära sig något kan man också behöva tramsa mellan lärandet. Att tramsa bidrar ofta till glädje, såvida det inte sker på någons bekostnad.

När jag behöver ladda batterierna tramsar jag. Spelar dataspel. Gör en konstig youtube-video. Läser mindre intellektuella sidor på Aftonbladet. Och mycket annat. Det gäller att inte fastna i tramset. Tramset är beroendeframkallande, utan något särskilt ansvar. Det är tidsfördriv som får hjärnan att fly från allvar och verklighet.

På twitter växlar jag ganska ofta mellan trams och allvar. Ibland skojar jag, på gränsen till politiskt korrekta. Ibland till och med över. Men ibland är jag också väldigt allvarlig och tar med stor iver upp samhällsfrågor.  Jag finner helt enkelt ett stort utbyte av båda dessa motsatser.

Så… jag försöker hitta en balans som jag mår bra av. Lagom med ansvar. Lagom med trams. Aldrig förlora mig i någon motsats eller extremism.