image

Det var nästan sex år sedan jag flög för första gången. Jag skulle till Holland för att hälsa på min nuvarande fru som var utbytesstudent där. Sedan dess har varit i ett tiotal europeiska länder. Men att flyga och resa har inte alltid varit en självklarhet.

För tio år sedan fick panik bara av tanken att flyga. Att åka buss var också i princip omöjligt även om jag plågade mig igenom det ibland. Jag hade social fobi. En ganska svår sådan. Allt var jobbigt och det blev inte bättre hur mycket jag än försökte pressa mig. Jag tog tre olika mediciner. Läget kändes hopplöst.

Efter jag haft turen att träffa på en engagerad läkare inom psykiatrin vände det först långsamt, sedan gick det ganska fort. Jag orkade utmana mig mer för jobbiga situationer. Och när jag väl skulle flyga för sex år sedan kände jag inte minsta ångest.

Alla flygresor har dock inte varit ångestfria. På väg hem från Grekland 2008 hade jag ångest hela resan hem och en bra bit efter. Men sånt är livet. Det är upp och ner.

Nu sitter jag på en flygplats i Venedig och det känns hur bra som helst. Snart hemma till vardagen med jobb, vänner och rutiner. Jag är lycklig, men även lyckan är förgänglig. Man får helt enkelt ta sig från en punkt till en annan så gott det går.