Det här är ingen dagbok. Jag kommer inte redovisa mina dagliga upp och nedgångar. Däremot ska jag försöka förklara alla aspekter av mina upp och nedgångar.

Enveckasdippen är ett fenomen som oftast uppstår efter ungefär en vecka. I en vecka har lågan brunnit av ren motivation och viljestyrka. Kraftansträngningen av denna forcering av den nya satsningen gör att man töms på energi. Och efter en vecka kommer den nästan alltid. Dippen. Det är en dipp som är svår att ignorera. All kraft är slut. Motivationen sviker.

Det här är ett fenomen som inte bara drabbar de som försöker utveckla sin disciplin. Alla förändringsprocesser bjuder på motstånd, oavsett om det handlar om att sluta röka, börja äta nyttigt, söka jobb eller se mindre på skräp-tv. Dippen kommer.

Det värsta som kan hända med enveckasdippen är att hela förändringsprocessen dör ut. Man stämplar sitt projekt som ”misslyckat” och återgår till sina tidigare vanor.

Ett återfall innebär inte att man har misslyckats med sitt projekt.  Men om man verkligen vill förändras så behöver man mobilisera sina krafter åter. Faller man av hästen kan det göra ont i några dagar, men sedan är det dags att hoppa upp på hästen igen.

Ingen människa är inte heller någon stålman. Förändringsprocesser tar tid. Fokusera på en sak i taget tills den nya vanan har blivit en rutin. Jag själv fokuserar främst på att göra vettiga saker med min tid. Utöver det, försöker jag förändra min dygnsrytm. Men det viktiga är aktiviteten. Att skriva på den här boken exempelvis.

Så när dippen kommer. Återgå till dina gamla tankegångar om varför du vill förändras. Tänk på det du åstadkommit innan dippen. Då kommer motivationen åter. Med tiden klingar dipparna av.