En dag har 24 timmar. Optimal fördelning av dessa timmar är att åtta timmar går till sömn, åtta timmar till sysselsättning och åtta timmar till fritid.

Människor har olika stora sömnbehov och olika typer av dygnsrytmer. Jag kan sova i tio timmar utan problem. Min dygnsrytm har de senaste 18 åren inneburit att jag i genomsnitt sovit mellan två på kvällen och elva på förmiddagen.

I mitt nya disciplinerade liv behöver dygnsrytmen förändras ganska dramatiskt. Det har jag försökt med förut, fler gånger än jag kan räkna. Det har alltid slutat på samma sätt. Misslyckande. Såvida jag inte haft ett fast arbete att gå upp till på morgonen.

Mitt mål är att sova mellan midnatt och åtta på morgonen. Jag är ingen morgonmänniska och vill inte försöka mig på någon övermänsklig typ av dygnsrytm. Att somna 23-24 på natten räcker gott och väl.

Jag kommer ha ett arbete på 50 procent som morot för att komma upp på morgonen och komma igång på dagen. Det optimala vore att arbeta mellan nio på morgonen och två på eftermiddagen, med en timme lunch.

Utmaningen är att jag arbetar hemma och måste bryta de vanor som sitter fastetsade i min själ. Det är ingenting man gör i en handvändning.

Anledningarna till att jag vill förändra min dygnsrytm är framförallt två. För det första vill jag lägga mig och somna samtidigt som min fru. Det vill hon också, kan jag påstå utan överdrift då hon uttryckt sitt missnöje ett antal gånger när jag gått upp utan att kunna somna på nätterna. För det andra tror jag att kropp och sinne mår bättre av att vara vaken när det är ljust ute. Går man upp senare än nio-tio känner man sig nästan bakfull och är inte människa innan fyra-fem på eftermiddagen. Det är segt. Dessutom finns det många fördelar med att vara vaken samtidigt som de flesta andra är vakna. På nätterna finns det ofta ingenting annat att göra än att fördriva tiden med diverse meningslösheter som att surfa på datorn eller kolla på tv-serier.

Jag är dock en kvällsmänniska och kommer alltid ha mer energi på kvällen än på morgonen. Morgonen är lustig. Hur mycket jag än bestämt mig för något kvällen innan, är allt som bortblåst på morgonen. Det är som ett töcken jag inte förmår mig att ta mig igenom. Om jag verkligen inte måste, som ett viktigt möte eller så.

Det brukar inte vara några problem att ta sig upp tidigt några dagar. Men sedan kommer tröttheten. Förmiddagströttheten. När den slår till gäller det att hålla sig borta från sängar och soffor som får en närmast magnetisk dragningskraft.

Men nu är det disciplinåret 2013 och jag ska försöka ställa om dygnet så fort som möjligt. Sjukdomen börjar släppa och jag är redo.