Jag har alltid haft svårt för kontinuitet. Ofta påbörjar jag saker. Sällan avslutar jag dom. Jag har reflekterat kring detta och tror att mycket handlar om att jag lätt tappar tråden.

Jag får massor av idéer. Hela tiden. Bra idéer. Dåliga idéer. De strömmar fram. Vissa idéer är så spännande att jag börjar vidareutveckla tankegången. Kanske till och med påbörja ett projekt. Det kan vara ett stort projekt som www.onlineterapi.nu och det kan vara ett litet projekt, som det här blogginlägget.

Min hjärna formulerar alltid ett projekt i sin helhet. Om jag får en idé om en bok, tänker jag ut hela boken. Inte i detalj, men i stora drag. Jag gör alltså en sorts mental skiss.

Men det finns ett problem. Om jag blir distraherad tappar jag lätt tråden. Distraktionen kan komma från andra, men också från mig själv. Jag kan tappa intresset och börja tänka på någonting annat. När denna punkt inträffar, får jag svårt att plocka upp tråden igen.

Vissa hjärnor har nog lättare för detta. Deras hjärna är mer som ett arbetsbord med skisser, som de kan bläddra mellan. Jag kan inte bläddra. Det är en sak som gäller och om intresset försvinner så måste någon annan typ av motivation dyka upp för att jag ska återuppta tråden.

Ett exempel är min masteruppsats, som jag har en rest på. Jag kommer skriva om hela masteruppsatsen, istället för att plocka upp den gamla tråden. Helt enkelt för att jag aldrig skulle finna samma motivation som jag då hade. Att den inte blev klar är ett annat kapitel. Ja, faktum är ju att denna bok skrivs för att jag har dålig disciplin…

Jag tror att det finns sätt att hålla flera trådar i luften samtidigt. Framförallt tror jag att det handlar om rutiner. Om rutiner bryts, tappas tråden.