KORTARE VERSION

Efter ca 2 månader är jag inte längre deltagare hos Personalstrategerna i deras program för rehabiliterande insatser. Nu kan jag berätta om mina erfarenheter och åsikter om detta företag och om min tid som deltagare. Enligt min mening missköter Personalstrategerna sitt uppdrag som leverantör av rehabilitering av arbetslösa. Detta främst av två anledningar: 1. Deras verksamhet håller inte tillräckligt hög kvalité. 2. Verksamheten sköts oprofessionellt.

För 2 månader sedan föreslog Arbetsförmedlingen (AF) att jag skulle påbörja en aktivitet: rehabiliterande insats för personer som är sjukskrivna och som vill komma tillbaka till arbetsmarknaden. Detta lät som en bra idé och jag var öppen för denna typ av stöd. Aktiviteten kostar 1800 kronor i veckan, per deltagare. Då är frågan, vad får man för dessa 1800 kronor i veckan?

När jag kom till Personalstrategerna första gången hade vi ett trepartsmöte: jag, AF och handledaren hos Personalstrategerna. Handledaren kallas “resursvägledare” i dessa sammanhang.  På mötet gick vi igenom min situation och gjorde upp en plan för framtiden. Det är väldigt individuellt hur rehabiliteringen ser ut. I mitt fall handlade det nästan uteslutande om att hitta en praktik så att jag skulle kunna träna upp mig till 100 procents arbetskapacitet.

Första månaden innehöll en introduktion där jag träffade resursvägledaren en gång i veckan. Vägledaren berättade att de hade ett samarbete med Myrorna där jag kunde börja praktisera om jag ville.  Med fem års universitetsstudier kändes dock inte Myrorna som ett steg i rätt riktigt och detta förstod både vägledaren och AF, som jag alltid rådfrågade under tidens gång. Efter detta “erbjudande” stannade samtalen av och vägledaren föreslog att jag skulle börja i en gruppaktivitet tills vidare, vilket jag gjorde.

Temat för gruppaktiviteten var “stresshantering” och leddes av min vägledare som vad jag förstod inte hade någon utbildning i stresshantering eller psykologi. Tanken var att vi skulle prata om vår stress och prova på olika metoder att hantera stress. Vi provade på andningsövningar, yoga, virkning och fot-spa. För 1800 kronor skulle en deltagare kunna köpa Yoga-pass i ett år, åka på SPA-weekend eller besöka professionella terapeuter.

Efter ett par veckors “stresshantering” kom dock vägledaren med ett högintressant förslag: att jag skulle kunna praktisera hos Personalstrategerna. Det verkar dock som om kommunikationen hos Personalstrategerna inte har fungerat så bra. Några dagar innan praktiken föreslår vägledaren nya arbetsuppgifter och jag blir då ifrågasättande varför man ändrat arbetsuppgifter. Jag säger att jag får fundera på det nya erbjudandet. Dagen efter ringer vägledaren upp och säger att praktiken inte kan bli av, eftersom “cheferna” har sagt nej och att Personalstrategerna inte tar emot deltagare som praktikanter.

Ett par veckor senare går jag på ytterligare ett gruppmöte i “stresshantering”. Jag var mitt uppe i att betrakta andra deltagare virka, när lokalchefen ber om några ord med mig. Regionchefen var på besök och ville prata med mig och förklara vad som hade hänt: vägledaren hade gått utanför sina restriktioner och lovat mig något som inte cheferna visste om. En sådan ursäkt kan jag godta. Men vad som också kom upp under mötet var en rad felaktigheter. Min vägledare, som ska vara mitt stöd, menade att jag tackat nej till praktiken. Det var alltså inte bara ett försök till ursäkt från deras sida, utan också ett försök att skrämma mig, att påtala att jag var ovillig att samarbeta.

Igår hade vi återigen ett trepartsmöte mellan mig, AF och Personalstrategerna för att diskutera hur vi ska gå vidare. Lokalchefen var återigen på plats och med på mötet med min handledare på AF och vägledaren. Personalstrategerna återkommer om och om igen att de vill dra ett sträck och gå vidare, ändå tar de hela tiden upp nya saker för att få mig att framstå som en “olämplig deltagare”. Det som var droppen var att de också anklagade mig för att jag ska ha kallat mig “psykolog” och att jag även skulle ha erbjudit olika deltagare terapi. Rena påhitt.

Idag kom jag och min arbetsförmedlare överens om att det bästa är att inte längre ha Personalstrategerna som leverantör av rehabilitering. Jag känner mig dock kränkt av Personalstrategerna och vill att AF ska utreda deras lämplighet och beteende ytterligare. Utöver det, så går jag vidare med att söka praktik/arbete och kanske också börja hos en ny leverantör av rehabilitering eftersom jag behöver vara i någon typ av åtgärd. Händelsen har tagit mycket energi senaste veckan, men nu är jag redo för nya tag.

Jag vill att arbetslösa i rehabiliterande insatser ska få bra stöd värt pengarna som AF betalar dessa externa aktörer. Det är skattebetalarna och vi deltagare värda.

Mvh Mikael Glännström

 

LÄNGRE VERSION

Efter ca 2 månader är jag inte längre deltagare hos Personalstrategerna i deras program för rehabiliterande insatser. Nu kan jag berätta om mina erfarenheter och åsikter om detta företag och om min tid som deltagare. Enligt min mening missköter Personalstrategerna sitt uppdrag som leverantör av rehabilitering av arbetslösa. Detta främst av två anledningar: 1. Deras verksamhet håller inte tillräckligt hög kvalité. 2. Ifrågasättande försöker tystas ner genom toppstyrd hierarki. Deltagarna förväntas sköta sig och vara tacksamma för det minimala stöd de får.

För 2 månader sedan föreslog AF att jag skulle påbörja en aktivitet: rehabiliterande insats för personer som är sjukskrivna och som vill komma tillbaka till arbetsmarknaden. Detta lät som en bra idé och jag var öppen för denna typ av stöd. Aktiviteten sträcker sig först och främst över tre månader, med möjlighet till förlängning. Nu i efterhand har jag kollat upp vad den kostar AF. Aktiviteten kostar 1800 kronor i veckan, per deltagare. Då är frågan, vad får man för dessa 1800 kronor i veckan?

När jag kom till Personalstrategerna första gången hade vi ett trepartsmöte: jag, AF och handledaren hos Personalstrategerna. Handledaren kallas “resursvägledare” i dessa sammanhang. I andra sammanhang kallas handledaren för “jobbcoach” osv. Personalen är i huvudsak jobbcoacher med varierande utbildning. På mötet gick vi igenom min situation och gjorde upp en plan för framtiden. Det är väldigt individuellt hur rehabiliteringen ser ut. I mitt fall handlade det nästan uteslutande om att hitta en praktik så att jag skulle kunna träna upp mig till 100 procents arbetskapacitet. Utöver detta erbjuds individuella samtal (vägledning) och gruppaktiviteter. Så småningom skulle jag också gå på dessa gruppaktiviteter, eftersom det inte fanns så mycket annat att “rehabilitera” sig med, utan praktik.

Första månaden innehöll en introduktion där jag träffade resursvägledaren en gång i veckan. Den första veckan lämnade jag mitt CV. Den andra veckan gjorde jag något sorts personlighetstest. Den tredje veckan var vi ganska klara med introduktionen… och började fokusera på att hitta praktik. Vägledaren berättade att de hade ett samarbete med Myrorna där jag kunde börja praktisera om jag ville.  Med fem års universitetsstudier kändes dock inte Myrorna som ett steg i rätt riktigt och detta förstod både vägledaren och AF, som jag alltid rådfrågade under tidens gång. Efter detta “erbjudande” stannade själva samtalen av och vägledaren hade inte så mycket mer att vägleda mig med, så hen föreslog att jag skulle börja i en gruppaktivitet tills vidare, vilket jag gjorde.

Temat för gruppaktiviteten var “stresshantering” och leddes av min vägledare som vad jag förstod inte hade någon utbildning i stresshantering eller psykologi. Tanken var att vi skulle prata om vår stress och prova på olika metoder att hantera stress. Vi provade på andningsövningar, yoga, virkning och fot-spa. Det är jättebra att ha gruppaktiviteter, så jag är inte emot tanken med att aktivera sig. Men när AF betalar 1800 kronor för varje deltagare per vecka så kan man förvänta sig lite mer än gruppmöten där deltagarna själva får stå för innehållet. För 1800 kronor skulle en deltagare kunna köpa Yoga-pass i ett år, på ett professionellt ställe. Istället utförs yoga i kontorsstolar i ca 5 minuter, för motsvarande kostnad. För 1800 kronor skulle en deltagare kunna åka på SPA-weekend. Istället utförs fot-spa där deltagarna själva får ta med sig fot-spa och produkter. För 1800 kronor skulle man kunna få professionell terapi av utbildade stresshanterare eller terapeuter. Istället får man tipset att “alltid försöka se positivt, mitt i allt det negativa”. För 1800 kronor skulle man kunna köpa ett årskort på ett gym, eller personlig tränare i några timmar. Istället erbjuds man en promenad som “friskvård”.

Jag och andra deltagare förtjänar att få valuta för våra pengar. Det är vi, tillsammans med AF, som anlitar Personalstrategerna för att få stöd. Problemet är att AF har ganska ludda krav av vad som förväntas av den externa aktören under programmet. Virkning och promenad kan vara “social stimulans”. Förslag på praktik hos Myrorna kan vara “arbetsrehabiliterande åtgärd”. Det finns inga konkreta krav på vad Personalstrategerna faktiskt ska leverera, mer än att hålla båda AF och deltagare tillräckligt nöjda.

Efter ett par veckors “stresshantering” kom dock vägledaren med ett högintressant förslag: att jag skulle kunna praktisera hos Personalstrategerna. Jag samtalade med en annan handledare och vi kom fram till att jag skulle kunna hjälpa till med utveckling och utvärdering av olika aktiviteter, vilket jag också är utbildad till. Jag fick klartecken att börja och förberedde mig i en vecka och var mycket glad åt denna möjlighet att få praktisera med något både var intresserad av och hade spetskompetens till.

Det verkar dock som om kommunikationen hos Personalstrategerna inte har fungerat så bra. Några dagar innan praktiken kontakter vägledaren mig och säger att jag inte kan arbeta med uppgifter som jag redan kommit överens med den andra handläggaren om. Vägledaren föreslår nya arbetsuppgifter och jag blir då ifrågasättande varför man ändrat arbetsuppgifter. Jag säger att jag får fundera på det nya erbjudandet. Dagen efter ringer handledaren upp och säger att praktiken inte kan bli av, eftersom “cheferna” sagt nej och att Personalstrategerna inte tar emot deltagare som praktikanter. Detta gör mig oerhört irriterad och jag ifrågasätter deras seriositet när de ERBJUDER en praktik och sedan i sista stund ändrar sig. Det är ett typexempel på hur man INTE ska behandla personer som är i behov av stöd.

Ett par veckor senare går jag på ytterligare ett gruppmöte i “stresshantering”. Jag var mitt uppe i att betrakta andra deltagare virka, när lokalchefen ber om några ord med mig. Regionchefen var på besök och ville prata med mig och förklara vad som hade hänt. Kanske för att jag varit kritisk och markerat att deras beteende inte varit ok. Där satt vi alltså, jag, regionchefen, lokalchefen och handledaren och skulle reda ut hela situationen. Det var en märklig stämning i rummet och regionchefen förklarade att den andre handledaren hade gått utanför sina restriktioner och lovat mig något som inte cheferna visste om. En sådan ursäkt kan jag godta. Men vad som också kom upp under mötet var en rad felaktigheter. Min vägledare, som ska vara mitt stöd, menade att jag tackat nej till praktiken. Lokalchefen gillade inte att jag skrivit på den här bloggen, att jag skulle praktisera hos dom, när det faktiskt var det beslutet jag fått. Det var alltså inte bara ett försök till ursäkt från deras sida, utan också ett försök att skrämma mig, att påtala att jag var ovillig att samarbeta. Detta gjorde mig dock bara ännu mer irriterad, så jag skrev ett brev till regionchefen med en sammanfattning av allt som hänt. Det var ett kritiskt brev, som detta inlägg. Jag skickade samma brev till min arbetsförmedlare eftersom jag vill att alla parter ska vara delaktiga i situationen och vad som hänt.

Igår hade vi återigen ett trepartsmöte mellan mig, AF och Personalstrategerna för att diskutera hur vi ska gå vidare. Lokalchefen var återigen på plats och med på mötet med min handledare på AF och vägledaren. De inleder mötet med att ta upp brevet som jag skickat till regionchefen och kallade det olämpligt och att det innehöll felaktigheter. Jag ifrågasatte direkt vilka felaktigheter det innehåll och det kunde de inte svara på, förutom att detta bara var min version av det som hänt. Min arbetsförmedlare hade dock läst brevet och Personalstrategerna fick inget gehör i sitt försök att åberopa olämplighet. Personalstrategerna återkommer om och om igen att de vill dra ett sträck och gå vidare, ändå tar de hela tiden upp nya saker för att få mig att framstå som en “olämplig deltagare”. Det som var droppen var att de också anklagade mig för att jag ska ha kallat mig “psykolog” och att jag även skulle ha erbjudit olika deltagare terapi. Rena påhitt.

Idag kom jag och min arbetsförmedlare överens om att det bästa är att inte längre ha Personalstrategerna som leverantör av rehabilitering. Jag känner mig dock kränkt av Personalstrategerna och vill att AF ska utreda deras lämplighet och beteende ytterligare. Att deras verksamhet är under all kritik, är redan fastställt. Utöver det, så går jag vidare med att söka praktik/arbete och kanske också börja hos en ny leverantör av rehabilitering eftersom jag behöver vara i någon typ av åtgärd. Händelsen har tagit mycket energi senaste veckan, men nu är jag redo för nya tag.

Jag vill att arbetslösa i rehabiliterande insatser ska få bra stöd värt pengarna. Det är skattebetalarna värda, men inte minst vi deltagare.

Hjälp gärna till att sprida detta.

Mvh Mikael Glännström

AB