Min favoritsysselsättning på nätet är att twittra. Jag spenderar i stort sett bara tid på nyheter (AB och DN) och Twitter när jag är online. Övriga sidor ögnar jag snabbt igenom (tex tv.nu och liknande). FB är bara jobbigt, men visst slänger man ett öga på det också. Vissa kvällar brukar min fru bli ilsken på mig när hon ser att jag är inne på Twitter. Hon tycker att jag twittrar för mycket. Och hon har en poäng.

Jag började twittra för c:a 2 år sedan. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag tänker tweets. Korta, ofta inkonsistenta tankar med viss finurlighet och sarkasm. Lika roligt var det att läsa andras tweets, andras tankar. Twitter blev mitt nya sätt att kommunicera på nätet efter att tidigare använt bland annat MSN och Facebook.

Efter ett tag kändes det lite som att Twitter började gå på rundgång, både i mina egna och andras tweets. Då valde jag att debattera mer. Debatt på Twitter tar tid, kraft och mycket tanke för att förstå varandra. Ofta missförstår man poänger flera gånger i samma tråd. Och det är ju egentligen inte konstigt det.

Twitter kändes ett tag som ett propagandaverktyg. Men jag fick skylla mig själv eftersom jag har många twittrare i mitt flöde. Så gillar jag att twittra. Väldigt random och ibland intensivt. Politiker, journalister och sociala medieexperter tar stor plats.  Ingenting verkar vara på riktigt och man blir bortglömd på några sekunder sedan man skrivit sin sista tweet. Så direkt, så nära, så omfattande, men också så betydelselöst.

Trots detta har jag fortsatt lagt mycket tid på Twitter. För det går verkligen lätt att fördriva tid på Twitter. Bara logga in, skriv ner tankar, släng ut åsikter om aktuella ämnen och rulla på så i några timmar. Dagen hinner försvinna innan du hinner säga “retweet”. Min hjärna gillar tidsfördriv, att grotta ner sig i något utan att riktigt tänka.

Frågan är hur mycket tid jag egentligen borde lägga på Twitter. Som det är just nu, blir det för mycket. Några timmar om dagen har jag inte råd att tidsfördriva. Bokstavligt talat. Jag måste komma igång med min karriär istället för att spamma mina åsikter på Twitter.

Samtidigt vill jag så mycket mer med Twitter. Jag vill lära känna fler twänner, utbyta tankar och ha det allmänt mysigt. Det är en fin social gemenskap med många kloka personer. Men det måste alltså ske på ett mer organiserat sätt, så att inte halva dagen flyter förbi.

Det jag ska reflektera över i några dagar nu är HUR jag ska twittra framöver. Hur mycket tid är värt att lägga på Twitter? Hur ska man kommunicera med spännande twänner? Ja, jag vet inte, men jag tror det hela behöver integreras mer till IRL, dvs det man GÖR i vardagen. Det blir för meta annars. Det blir svammel. Jag ska inte hålla på att twittra över vad jag VILL göra eller SKA göra. Bättre att twittra om vad jag gjort och hur det var, eller om någonting jag skrivit.

Jag kommer fortsätta twittra. Naturligtvis. Mitt inre skriker efter att få kommentera livets stora frågor och små petitesser med allvarlig och stundtals sarkastisk ton. Men inte med ett långt tidsfördrivande sittande framför datorn. För så twittrar jag. Jag är inte multitaskande med mobiltelefon. Det tar tid att formulera och skriva en tweet. Dessutom har jag en fru att blidka..

Sköt om er twänner! Vi ses snart. Tills på måndag ska jag reflektera. Hoppas ni har det bra.