Idag träffade jag jobbcoachen för tredje gången. Jag har nu gått hos jobbcoach i tre veckor. Första mötet gick jag igenom mitt CV. Andra mötet gjorde jag nåt sorts personlighetstest som skulle mäta min funktionalitet i olika situationer. Oklart vad det skulle användas till. Nån sorts utvärdering förmodligen.

Detta tredje möte pratade vi om veckan som hade varit. Det tog ca 5 minuter. Jag förklarade att jag eventuellt hade en deltidstjänst på gång, oklart hur länge. Jobbcoachen var naturligtvis eld och lågor över detta, men jag betonade att det bara var på 20%, på distans och att jag fortfarande sökte reguljärt arbete.

Såhär är min situation: Jag får rehabersättning på 75%, vilket i praktiken innebär runt 7.000 kronor eller något liknande. Jag arbetar som studiecirkelledare på 5 procent, därav att ersättningen är på 75 och inte 100 procent. Rehabiliteringen är ett samarbete mellan mig, AF och FK och har utmynnat i att jag blivit erbjuden jobbcoach. Jag har tacksamt tagit emot detta, trots att jag är något skeptisk mot jobbcoacher i allmänhet. Tackar jag nej har jag bara arbetsförmedlaren som hjälper mig, och det vet vi ju hur ofta det leder till jobb… Dock inget ont om någon. Alla parter vill väl. Arbetsförmedlaren. Försäkringskassarepresentanten och jobbcoachen.

När jag och jobbcoachen pratat klart om veckan som varit så blev jag erbjuden praktik på Myrorna eller i en spelbutik. Hen förstod att det kanske inte var det jag ville ägna mig åt, men att det ändå kunde hjälpa mig med rutiner och liknande. Det köpte jag och sa att jag skulle fundera på det. Dock förklarade jag att jag inte tänkte utföra något arbete som liknar lönearbete, vilket jobbcoachen förklarade att de heller inte fick handla om. Dock har jag svårt att se hur jobb i butik kan ordnas på något annat sätt än att det liknar lönearbete? Inget ont om Myrorna, men jag kommer förmodligen inte tacka ja till denna praktik, som jobbcoachen även förklarade inte hade någon chans att leda till ett jobb. Varför tar de in praktikanter till att börja med, om det inte kan leda till jobb? Hursomhelst, att ge smakråd och bära möbler är inte riktigt min grej.

Jag förklarade att jag gärna ville ha någon annan typ av praktik som passade in på mitt kunskapsområde och jobbcoachen skulle göra vad hen kunde. Vad det innebär, vet jag inte.

När vi efter 10 minuter var klara med att gå igenom jobbfronten, så gled vi in på ämnet psykologi och pratade om detta i ca 20 minuter. Vi pratade framförallt om ångest, behandling av ångest och perspektiv inom psykologin. Jag föreläste. Visserligen tycker jag det är kul att prata psykologi, men jag hoppas att träff 4 blir mer givande.

Min jobbcoach tyckte även att det var dyrt med KBT. 950 kronor hade hon hört att det kunde kosta för en timme! Jag sa att det är dyrt och därför viktigt att terapeuten har en bred kompetens inom psykologi och olika perspektiv, så att pengarna får ett mervärde. Sedan förklarade jag att det faktiskt kostade pengar att JAG var hos jobbcoachen. 9000 kronor kostar det arbetsförmedlingen att ha mig hos jobbcoach i tre månader. Om det innebär 12 träffar på en halvtimme blir timpriset mer än 950 kronor. Det visste inte jobbcoachen om. Hen sa att ledningen inte fick berätta vad vi kostade. Det är dock offentliga handlingar, så min kostnad visste jag sedan inne. Det är viktigt att även jag får ett mervärde för dessa dryga 1000 kronor i timmen som jag kostar samhället. Annars kunde jag få dessa pengar direkt och arbeta med betydligt vettigare saker. Som http://www.onlineterapi.nu tex.

Vi får se vad det blir av det hela. Är trots allt bitter optimist.

Har du någon vettig praktik eller jobb åt mig i Örebrotrakten? Mejla mig på glannstrom @ gmail . com