Tänk på att rasistdårarna ofta är socialt isolerade personer som har haft det svårt i livet. Vi behöver förstå de psykologiska processerna bakom hatet och frustrationen. Många har råkat ut för våld och arbetslöshet. Ironiskt nog är det också samma sak många invandrare har råkat ut för.

Det behövs fler socialt engagerande projekt där människor kan mötas och förstå varandra. Idrott är ett utmärkt exempel, men alla är inte intresserade eller fysiskt kapabla att idrotta. Jag skulle vilja se fler initiativ där engagerade kristna, muslimer och andra religiösa hittar på aktiviteter tillsammans. Själv planerar jag en föreläsning om likheter mellan kristendom, islam och buddhism. Utöver detta krävs det mycket annan psykosocial stimulans där individer verkligen kan växa och inte bara vallas runt som kor i en hage (som tex på arbetsförmedlingen). Fler sådana projekt kommer öka förståelsen och minska hatet.

Det är lätt att hitta en fiende i tuffa tider. Då har man något att gemensamt bekämpa och finna meningsfullhet i. Problemet är att det inte finns någonting att vinna. Det finns bara mer hat och mer konflikter att finna i sådana stridigheter.

Det går aldrig att tvinga andra människor till något. Det enda som är möjligt är att rannsaka sig själv och konfrontera sitt inre. Först då kan man komma vidare i sitt liv.