Av naturliga skäl funderar jag ofta på saker som välmående och frihet. Ett återkommande ämne är droger. Hur stor frihet ska vi (rent lagligt) egentligen ha när det gäller droger? Bör det finnas narkotikalagar som förhindrar narkotikans tillgänglighet? Det går att svara lite olika på dessa frågor. Tex:

  • Drogbruk ska vara lagligt och ett fritt val.
  • Vissa droger ska vara lagliga, andra illegala.
  • Alla droger ska vara illegala.

Om man väljer positionen att alla droger ska vara illegala så hamnar man snabbt på ett ställe där alla preparat som ger en kick och rus och är beroendeframkallande bör vara olagligt. Först och främst måste man såklart definiera “drog” vilket oftast innebär att det finns någon typ av beroendeframkallande behaglig effekt eller “substans”. Jag lämnar den diskussionen ganska snabbt eftersom jag inte är farmakolog och expert på drogers kemiska sammansättning. Hursomhelst blir det svårt att motivera att alla droger ska vara illegala, eftersom man då i förlängningen också måste förbjuda cigaretter och alkohol. Men naturligtvis har en person all rätt att ha denna drogrestriktiva åsikt! Kanske är argumentationen att ingen behöver droger för att må bra och att betydligt säkrare former av kickar finns att söka. Kanske är också argumentationen också att drogbruk (och missbruk) gör så mycket skada för samhället att det är värt den frihetsberövningen det innebär att förbjuda alla droger. Det handlar ju trots allt inte om att förbjuda att gå utanför dörren eller bara tugga med stängd mun. Ett drogfritt liv kan levas utan problem för frihetskänslan, menar nog drogrestriktiva förespråkare.

Gott så. Men jag tillhör inte den grupp som vill förbjuda alla droger. Jag kan tycka vad jag vill om ruskulturen (och det är att den är för extrem och behöver förebyggas så gott som möjligt, särskilt de skadliga effekterna på hälsa och socialt liv), men jag vill inte säga åt människor att de måste vara drogfria för att vara välmående. Livet innehåller val. Vissa är förnuftiga, andra mindre förnuftiga. Men vi måste ha möjlighet att välja och erfara livets alla sidor.

Med det sagt, så kommer vi in på nästa extrem, att alla droger ska vara lagliga. Här kan jag dock inte vara lika liberal. Rent filosofiskt skulle jag gärna säga att “det är upp till alla människor att välja och de får lida för sina egna val”. Men så enkelt är det inte och det vet vi alla om. Missbruk påverkar samhället, nära och kära. Det är därför en självklarhet, för alla som anser att välmående är någonting prioriterat, att missbruk ska förebyggas och behandlas så att det förekommer i så liten utsträckning som möjligt. Om någon person inte håller med om detta, så får denne gärna förklara sin syn på välmående för mig och andra med ovanstående uppfattning.

Åsikten att alla droger bör vara lagliga är en följd av nyliberal filosofi som vill att staten endast ska upprätthålla negativa fri- och rättigheter. Så länge man inte kränker någon annans fri och rättigheter, får man alltså göra som man vill. Och såklart får man ha den uppfattningen också, precis som drogrestriktiva får ha sin uppfattning. Förhållningssätt får dock konsekvenser, och det måste man ta med i beräkningen om man bryr sig om välmående och att människor ska må bra. Annars kan ju allt vara lagligt, om vi struntar i vad det leder till.

Jag har redan gett en hint om att min personliga uppfattning är att vissa droger ska vara lagliga och andra olagliga. Alkohol och cigaretter må ha en stor påverkan på samhället, men jag är inte alls säker på att den är övervägande negativ. Självklart är det negativt att c:a 10 procent av de som börjar dricka alkohol blir alkoholister, eller att de som storröker får hälsoproblem. Men det är en risk som jag kan godta, även om jag naturligtvis vill förebygga skadliga verkningar och missbruk så mycket som möjligt.

Det är en skillnad mellan bruk och missbruk. Det är den stora viktiga poängen. Samtidigt är gränsen mellan bruk och missbruk luddig. När välmåendet hos en själv eller omgivningen påverkas i alltför negativ utsträckning, fysiskt eller psykologiskt, är det ett missbruk. Det kan alltså vara missbruk att dricka alkohol endast en gång i månaden, om den gången innebär att man blir dyngrak och skadar andra. Det kan också vara missbruk att dricka ett par glas vin om dagen, om detta påverkar vardagen negativt. Det finns individuella skillnader. Vissa klarar av mer bruk än andra. Vissa kan sluta lättare än andra (när det börjar bli skadligt).

Detta hänger dock inte enbart på individuella skillnader. Det hänger också på drogen. Vissa droger är mer beroendeframkallande än andra, har större effekt och har större risker för fysik och psyke. Jag kan inte hederligt likställa alla droger med varandra och säga att risken hänger på individen. Det hänger också på drogen. Därför är jag för att vissa droger ska vara legala och andra illegala.

Hur drar man då gränsen? Ja, den frågan är sannerligen inte lätt. Men det är bra att komma ihåg att man väljer mellan tre olika alternativ här. Bara för att ett alternativ “inte är lätt” betyder inte att man måste överge det. Detsamma gäller naturligtvis alla alternativ. Så vem har då rätt? Personligen överlåter jag mitt omdöme till forskningen, som forskar kring dessa frågor. Jag själv har mitt mål: att människor ska må så bra som möjligt och att missbrukets skadeverkningar ska vara minimerade. Sedan får forskningen svara på hur det bäst går till.

Min uppfattning av forskningsläget idag är att narkotikaklassade droger är illegala just för att deras effekt är såpass lättillgänglig och stark. Om det finns starka skäl att anta att legalisering av en drog kraftigt skulle öka missbruket, samt att missbruket är högt i relation till bruket, samt att missbrukat har allvarliga konsekvenser (som tex överdos osv), så bör drogen fortfarande vara illegal. Det är min uppfattning. Om gräs är en sådan drog eller inte, får väl bli en debatt i sig? Det tycker jag inte tar udden av själva argumentationen.

Bara för att en drog är illegal betyder inte att den bör vara helt förbjuden. Det kan finnas gynnsamma effekter med droger som kan ha mer positiv än negativ effekt under kontrollerade former, tex genom recept. Ångestdämpande medicin (tex xanor) är ett sådant exempel. Också här ska forskningen säga sitt. Vilka gynnas av bruket? Vilka gynnas inte? Förhoppningsvis har läkare koll på forskningsläget (men jag vet… det har de inte alltid).

Det finns fler sidor av denna argumentation. Vissa kanske håller med om att det vore bättre om det inte fanns droger fritt tillgängligt, men tycker det är problematiskt om ett förbud leder till stigmatisering eller straff som förvärrar den sociala situationen. Det håller jag med om. En missbrukare mår inte bättre av att åka in i fängelse några månader och sedan släppas ut i värre tillstånd än tidigare, rent mentalt. Jag tycker dock att det är en annan fråga, som hör till vård av missbrukare. Alltså hur man bäst kan hjälpa personer som missbrukar. Forskningen är nog ganska entydig i att vård har bättre effekt än fängelse.

Detta är min åsikt i frågan. Vilken är Er? Vad tycker Ni? Hur besvarar ni respektive kritik som finns mot de olika förhållningssätten?

Utöver detta kommer också det egna ställningstagandet, i praktiken. Till att prova och bruka eller helt låta bli osv.

Försökte här presentera en snabb överblick och min inställning i frågan utan att fastna i enstaka argument, men diskutera gärna det nedan i kommentarsfältet!