Som ett resultat av Nobelpriset till Tranströmer fick jag en plötsligt lust att skriva poesi under en timme på Twitter! Här är resultatet.

Människans passion. Det mest heliga av heligt. Vårdas ömt i en korg full av bomull. Tappa inte bort denna korg.

Friheten. Det som inte får röras. Friheten att röra sig i en fågelbur är ingen frihet. Möjligheter varierar i sannolikhet.

Vitsen med att dö, är att kunna leva.

Förlorade år av rädsla. Till slut omfamnade jag er i min trygga famn. Det fanns inte längre någonting att vara rädd för.

Precis när man börjar få kontroll, förlorar man den igen. Sådant är livet för den kontrollerande.

Poesin ringer i mina öron som kyrkklockor. Något stort har hänt. Någon är död eller har gift sig.

Just när jag trodde jag var vaken, somnade jag om.

Min vetenskapliga hjärna knivhugger min filosofiska själ. Jag blöder ord som saknar rationalitet.

Vi visar uppskattning med ett halvt leende istället för en hel omfamning. Där försvinner möjligheten och ögonblicket.

En stund av lycka är allt jag behöver för att klara av en evighet av lidande.

Hoppas att överleva. Jag kryper ner bakom min sköld och skyddar mig mot den regnskur av okunskap som seglar ned mot mig.

Samma fönster. Samma värld utanför fönstret. Men ett helt nytt jag som tittar ut genom fönstret.

Jag irrar omkring och undrar varför i helvete jag balanserar en bok på huvudet.

Äntligen. Äntligen förstår jag att det viktiga skedde före äntligen.

Plötsligt stannade världen upp och lyssnade. På sig själva. Det bedövande bruset upphörde och de gick hem till det som var viktigt.

Ord är inte min starka sida. Jag har svårt att greppa dom när de leker kuddkrig i mitt huvud.

En röst kan inte förändra världen, men en röst kan förändra dig själv. Våga säg ifrån vid orättvisor. Annars är allt förlorat.

Vi väntar ofta på en ledare som aldrig kommer. Alla människor är ledarmaterial. Led vägen.

Poesin skriks ut mellan bergväggarna och ekot tystnar i mitt huvud. Sedan är allt som vanligt igen. Vi låtsas som att ingenting har hänt.

Jag är fattig på kronor och ören, men rik på nyfikenhet och passion. Jag pantar en burk och köper en salt tår. Jag har det bra.

Geniet sparkade på idioten och skrattade. Idioten log och geniet gick hem och grät.

Jag knyter en kulturell knut. Den blir inte vacker. Den blir inte funktionell. Jag slutar knyta. Jag gör någonting annat.

En ficklampa som går på solenergi i ett hav av mörker spelar mindre roll.

Och där. Där hittade jag dig. Din hand blev min trygghet. Jag vågade utmana mina gränser.