Robert Collin skriver någon sorts halvkrönika i Aftonbladet idag om att människor förlorar fattningen lättare när de befinner sig i en bil. Detta grundar han på antagandet att människor lättare får utlopp för sin aggression i sina bilar. Varför är oklart, men det är någon sorts “frihetskänsla” som gör att man kan bete sig som man vill i sin bil.

Detta är naturligtvis helt fel. De som bär sig åt som idioter i trafiken, de som kör alldeles för fort (som Robert själv?) och de som hela tiden irriterar sig på medtrafikanter är människor som är benägna att få ilskna utbrott också utanför bilen.

Det är inte “normala” människor som blir tokiga i bilar, på grund av någon road rage psykos eller tillfällig frihetskänsla. Om bägaren rinner över i bilen, så har den fyllts på av ilska och hat långt innan personen satte sig i bilen… och den kan lika gärna explodera någon annanstans än i bilen. Det finns ingen mystisk frihet i bilen som triggar ilskan. Den arga personen råkar helt enkelt befinna sig i bilen.

Det är dock sant att hat uttrycks enklare vid anonymitet. Exempelvis mot en TV eller via internet. Så där kan det finnas ett uns av sanning att själva skyddet av bilen gör att personen upplever det mer “säkert” att uttrycka sin ilska.

Jag tycker det är förvånande att sådana här usla analyser släpps igenom. Det är kass journalistik.

Nu såg jag också att psykologen Sonja Forward hade gjort en “expertkommentar”, om att road rage “kan drabba vem som helst”. Ja, det KAN drabba vem som helst. Det kan en lottovinst eller istapp i huvudet också. Men det intressanta är ju om det är SANNOLIKARE att personer blir arga i bilen, än utanför bilen, för så löd resonemanget i denna “granskning”. Jag tror att det är ganska ovanligt med road rage, och att det främst “drabbar” de som redan har problem med aggressivitet och känslor.