Efter en dags intensivt twittrande om Aftobladets artikeln om Littorins “sexaffärer” känner jag att jag behöver skriva någonting längre än 140 tecken. Det finns många som argt kritiserar Aftonbladet. Vissa försvarar också Littorin, andra inte. Detta gör mig irriterad och jag ska förklara varför, ur en psykologisk vinkel.

Först och främst. Vi vet inte om det som står i Aftonbladet är sant eller ej. Som det verkar har de dock tillräckligt på fötterna för att konstatera att Littorin har sexchattat, sökt sig till prostituerade och försökt ta (sex)kontakt med en 16-åring  som kallade sig “Ida”.

Om Littorin sexchattar skiter jag fullständigt i. Det är hans privatsak och inte i närhet av att vara någonting olagligt. Visst är det en fuling han drar mot sin fru… men det är ändå hans ensak. Det är en idiotisk sak att göra mot sin fru, men det är ändå ingenting av nyhetsvärde. Det är också en såpass vanlig företeelse att det inte kan kallas särskilt “stört” eller “omoraliskt”. Alltså ingenting att försöka förebygga.

Att han sökt sig till prostituerade är lite mer knepigt, men även i denna fråga är jag liberal. Det är en olaglig handling att köpa sex, vilket innebär att konsekvenserna skulle bli större om han genomfört sexköp. Men som sagt, även här har jag förbarmande, även om många (dock inte alla) prostituerade har ett sorts beroende av att sälja sex (tex behöver pengar till droger, tvingade av torsk, osv).

Men det som inte går att försvara på något sätt är att han sökt kontakt med en 16-åring. Men all sannolikhet för att ha sex. Sannolikt, för att köpa sex (eftersom hon sålde och förmedlade sex). Att medelålders personer söker sig till ungdomar under 18 år, ser jag som psykologiskt stört. Det handlar inte om läggning, det handlar om ett beteende som gränsar på någonting som dels är olagligt (sex med minderårig) och dels är  socialt och psykologiskt komplicerat (beroendeställning av åldersskillnad).

Jag kan ha förståelse om en 16-åring och 40-åring blir kära i varandra eller har ett givande sexuellt förhållande (även om jag skulle ha mina tvivel om det hela..). Nu handlar detta fall dock inte om någon kärlekshistoria, utan snarare om en man som tänjer på gränser och söker sex med unga.

Det är helt enkelt inte acceptabelt att medelålders personer jagar sex av ungdomar, av anledningen att skadan blir så mycket större än nyttan, både för de medelålders som jagar sex, samt de unga som får ständiga oanständiga förslag.

Även om det inte är olagligt att söka sex med 16-åring, så måste vi våga kalla det för omoraliskt. Det är ett problembeteende som bör förebyggas för att främja välmående och god psykologisk hälsa. Steget är inte långt från 16 år, till 14 år, då det övergår i olagligheter och betydligt allvarligare problematik.

Detta har inte heller någonting med “vanlig sexuell läggning” att göra. Att söka sig till minderåriga är ett sjukt beteende, en psykologisk störning. Vad vuxna människor gör, lägger jag mig inte i, även om jag kan ha åsikter om det är rationellt eller inte… Men om 15- 16-åringar är inblandade, får hela saken en ny dimension. Då måste vi bli tydligare i vårt ställningstagande.

Precis därför har jag tagit ställning. Inte just mot Littorin kanske, eftersom vi inte vet sanningshalten i situationen. Men mot problematiken som helhet i att 40+åringar “jagar” barn och ungdomar för att ha sex.

Aftonbladet må vara 80 procent skit och skvallertidning, men ta ställning i själva sakfrågan också!

UPDATE 1. Jag vill också tillägga att det är fullt normalt att som medelålders ha fantasier om 16-17-18 åringar, även om man bör komma ihåg att tanke föregår handling. Men det är alltså inte STÖRT att känna attraktion för “yngre” (jag skulle säga att gränsen går vid 15 år. har man fantasier för yngre än så, då bör man rannsaka sig en del och söka hjälp). Det är trots allt biologiskt betingat att man tänder på andra könsmogna människor.. Problematiken uppstår när fantasin börjar ta sig uttryck i ett kontaktsökande eller förverkligande.