Marcus Birro. Vad säger man? Jag vet faktiskt inte, men jag ska sammanfatta mina tankar.

Först och främst mina upplevelser av Birro i TV-rutan, som trots allt står för majoriteten av mina upplevelser av Birro, då jag inte läst hans böcker, och ganska lite ur hans blogg.

I Kvällsöppet tycker jag att Birro har kommit med tänkvärda kommentarer. Han har vågat ha åsikter. Och oftast har dessa åsikter varit riktigt rationella och medkänsliga. Jag har inte uppfattat hans kommentarer som särskilt kristdemokratiska, utan snarare åt vänsterhållet. Min upplevelse av Birro är alltså att han verkar vara ganska vettig i en värld av kappvändare som byter åsikter lika ofta som bebisar byter blöjor.

Jag har läst några av Birros kontroversiella blogginlägg och kan hålla med om att det finns en viss naivitet i dessa inlägg. Det är nog denna naivitet många stör sig på. Birro drömmer om en värld som just nu inte existerar. En värld där människor är snälla mot varandra och beundrar duktiga författare som engagerar sig i samhället. Dagens samhälle sågar alla människor längs med fotknölarna. Hjälte i ena sekunden. Svikare i andra sekunden.

Hittills är saken inte märkvärdigare än någon annan kulturdebatt. Men Birro är inte riktigt som alla andra. Han är extra känslig och fightas mot de som inte gillar honom. Han försvarar sin naivitet, vilket får motståndarna att rasa ännu mer. Kulturförståsigpåare älskar att rasa, vilket gör att Birro blivit ett favoritobjekt för många att hata. Speciellt på Twitter, där stora delar av “kultureliten” och förståsigpåare huserar (så även Birro). Istället för att erkänna sin klumpighet i vissa sakfrågor, så har Birro som en stolt italiensk fotbollsspelare ivrigt bedyrat sin oskuld över filmningen. Han kan inte inte förstå offsiden och gestikulerar vilt mot alla linjedomare som höjer flaggen. Men detta är också en del av charmen med Birro, liksom det är en del av charmen med Filippo Insaghi. För precis som Insaghi, så levererar då och då Birro en hel del mål i form av välformulerade texter och träffande kommentarer.

Jag själv gillar inte KD (som de flesta vet, så är jag stolt miljöpartist som vill prioritera hållbar utveckling). Jag ser ingenting unikt i deras politik. Men om Birro gör det så välkomnar jag honom att bli partipolitiskt aktivt. Det lär knappast göra KD sämre.

Att han därmed sparkas från Kvällsöppet tycker jag därför inte är konstigt. Det skulle bli en intressekonflikt i roller.

Vad som nu händer, återstår att se. Jag tycker Birro varken är en frälsare eller hycklare. Jag känner honom trots allt inte, och ska inte döma honom utan att veta vilka handlingar han gör på dagarna.

Birro är en klassisk “heel” (begrepp i wrestlingvärlden för en som spelar “the bad guy”) som alla älskar att hata. Släng in KD och religion, så blir säkert rollen som heel ännu större.

Leta dock inte bara brister hos människor. Världen blir riktigt tråkig då.

Att mobbing och näthat inte är nödvändigt, ska jag inte ens behöva nämna. Birro har ju trots allt inte misshandlat eller torterat barn. Låt den som är fri från hyckleri kasta första stenen.

I media:  EX 1 AB DN 1 2 3 SVD 1 SYD DAG

Vi slutar med en debatt med Birro. Som ni märker har han förändrats en del sedan sin ungdom. Till det bättre?