Nu är valet 2010 över, även om det fortfarande är oklart om Alliansen kommer att få egen majoritet eller inte. Det finns tydligen fortfarande en liten chans att förtidsröster ska kunna ändra på den saken.

Som miljöpartist är jag både glad och besviken. Glad över att Miljöpartiet går stadigt uppåt, besviken över att Alliansen vann och att SD ser ut att bli vågmästare.

Nu behöver Alliansen verkligen visa att de vill och kan ta ansvar. De behöver lägga sina maktintressen åt sidan, för att Sverige ska få en stadig politik. Min förhoppning är en regering med sju partier, men det kommer såklart inte hända. Vad som återstår är en minoritetsregering med förväntningar om att de rödgröna ska lägga ner sina röster, så att SD inte kan styra med sin vågmästarroll. Att oppositionen hela tiden kommer lägga ner sina röster, ser jag dock inte som troligt.

I mina ögon, kör SD och M med samma retorik.

M: “Lata arbetslösa förtjänar inte massa bidrag”.

SD: “Invandrare förtjänar inte massa bidrag”.

Skillnaden är att M inte gör skillnad på människor efter hudfärg och grundantagandet att alla faktiskt har möjligheten att vara någonting annat än en lat arbetslös (medan en invandrare inte kan välja bort att vara invandrare). Ändå gillar jag inte retoriken från vare sig M eller SD. Utgångspunkten ska vara att stötta personer som har det svårt och som är utanför. Inte straffa dom.

I övrigt känns det som att Alliansen har fördelat sina ansvarsområden. Moderaterna står för arbetslinjen. Centern för miljöfrågorna. Folkpartiet för utbildningsfrågor. Kristdemokraterna för sociala frågor. Jag har väldigt svårt att förstå hur en kristdemokrat som säger sig stå för “mänskliga värden”, kan vara så likgiltiga för exempelvis vanvård inom äldrevårt, eller de som hamnar i kläm av utförsäkringar, eller personer som har det svårt på olika sätt med bostadslösa och arbetslösa. På något sätt, så har partierna ändrat sina grundvärderingar så att man inte längre vet vad de står för.

Något positivt som kommit ur detta val, tror jag är att fler kommer bli engagerade i politiken. Det går inte att vara likgiltig och tro att man inte själv drabbas. Att det inte spelar någon roll. För vi såg igår att det spelar någon roll. På samma sätt som vår miljöpolitik kommer spela roll för kommande generationer.

ab12 ex1 svd12 dn1 ab1 ex12 svd1 dn1