Oj. Det här är en riktigt svår fråga. Om kriget i Afghanistan.

Lite bakgrund (ur huvudet, så rätta gärna fel):

Sovjet inledde ett krig mot Afghanistan på 80-talet. USA stöttade då motståndet (talibanerna) med vapen och annat. Krigen blev ett misslyckande för Sovjet och de drog sig tillbaka. De kunde helt enkelt inte vinna, eftersom det inte fanns något sorts “parlament” att överta. Uppgiften att vinna över varje krigsherre, blev för stor.

Tiden därefter var orolig och talibanerna stärkte sitt grepp. Elfte september inträffade, och Afghanistan blev själva källan till terrorismen. USA beslöt sig för att talibanerna var den nya fienden och påbörjade ett krig, som till en början verkade lyckad (med ett nytt styre) men som sedan i praktiken visade sig vara verklningslös. Krigsherrarna fanns kvar och styrde fortfarande många byar. Där är vi än idag. USA med allians (däribland Sverige) fungerar mer som en fredstyrka, som hela tiden blir attackerade av motståndsmän. Att hitta och döda alla krigsherrar och motståndsmän börjar te sig som en omöjlighet.

Det finns några frågor som utvecklas av denna historia:

1. Var det rätt att starta krig mot Afghanistan (av USA)

2. Var det rätt att Sverige att gå med i kriget?

3. Hur ska USA med allians gå vidare med kriget?

4. Hur ska Sverige göra med sin roll i kriget?

I nuläget har jag ingen kompetens att svara på dessa frågor, men diskutera gärna dessa frågor i sak i kommentarer nedan!

Svarar man med hjärtat så blir naturligtvis svaret att krig i alla former är dåligt, och att alla trupper borde dra sig tillbaka så fort som möjligt.

Svarar man med hjärnan så bör man fundera på om det blir bättre eller sämre för lokalbefolkningen om man lämnar landet. Är man där, bör man ta sitt ansvar, annars hade man inget där att göra till att börja med.

Krig är den absolut sista utvägen (och då ska det vara självförsvar). Jag tycker att man (USA) borde prövat diplomatiska medel, innan man startade kriget. Krig, utan stöd, går aldrig bra. Det vet vi av erfarenhet.

Hur Sverige kom med i kriget vet jag faktiskt inte? Jag vet inte heller vad planen var med deltagandet? Jag tycker Sverige ska fokusera helt på “peacekeeping” eller katastrofhjälp. Där kan man göra mest nytta. Visserligen är det en katastrof som sker i många delar av Afghanistan, men om det råder krig, så kan inga insatser göras.

Samtidigt är talibaner inga änglar. Långt ifrån. De vill ha makten över byarna och de skyr inga medel för att behålla den. Samtidigt är även talibaner beroende av stöd. Våld fungerar inte hur länge som helst. Här måste det påbörjas en dialog som kan främja situationen för lokalbefolkningen och de många byar som påverkas av situationen. Krig är inte direkt optimalt när man ska föra dialog.

Sverige måste också ha ett tydligt mål med sin insats i Afghanistan. Vad vill man åstadkomma? Utbildning? Döda krigsherrar och terrorister? Hjälpa lokalbefolkningen med att bygga modernare byar? Det går inte bara att “finnas” därnere och bara vänta på att bli attackerad.

För i krig dör människor. I fred också.

Som det ser ut nu, så kommer situationen (kriget) i Afghanistan att eskalera. Motståndsmän organiserar sig bättre och utför attacker på patruller. Likasinnade kommer över gränsen från Pakistan och ansluter sig. Det går inte att utrota “det onda”. Behov måste tillfredställas. Det kan inte ske genom propaganda och krig. Det måste ske genom rationella samtal och planeringar. Exakt hur vet jag inte.

Som buddhist är jag för icke-våld. Det känns ideologiskt löjligt i sammanhanget, då människor dör och våld brukas, vilken handling man än tar till… Men detta är någonting personligt och ingenting jag kan säga att Sverige borde tillämpa. Jag tycker såklart det, men frågan är mer komplicerad än så. Det måste jag acceptera.

dn12 svd12 ex123 ab1234 svt12