Linda Skugges argumentation om att alla skulle kunna få ett bygger på att alla människor har samma kvalitéer som hon har. Dock är det så, att vi människor är olika. Alla kan inte alls ta vilket jobb som helst och kunna utföra det bra. Vissa människor har exempelvis svårt för social press, som att sitta i en kassa. Andra människor har svårt för fysiskt arbete, som att jobba på ett lager. Varje människa har det dom är bra och dåliga på.

Men visst, det Skugge säger är sant. Det finns jobb. Och om man är villig att ta vilket jobb som helst, så kan man skaffa ett jobb ganska snabbt. Men att förutsätta att alla ungdomar är villiga, och framförallt kapabla, att ta vilket jobb som helst, är oerhört naivt. Faktum är att det finns många ungdomar som tar dom där “skitjobbet”, och som jobbar på oerhört bra under pressade förhållanden. Så jag förstår faktiskt inte vad Skugge vill med sin argumentation.

Jag skulle aldrig kunna ta ett jobb på McDonalds, eller som telefonförsäljare. Inte för att jag INTE VILL, utan för att jag INTE KAN. Jag klarar helt enkelt inte av sådan konstant social press. Kanske skulle jag orka med några dagar, men sen skulle min hjärna vara överhettad (då menar jag inte “nu är det lite jobbigt”-överhettad, utan “fortsätter jag såhär så är det risk för ett kliniskt bryt-överhettad). För så funkar jag. Det innebär inte att jag en lat odugling som inte är villig att “gå ut och hitta ett jobb”.

Angående: Ungdomsarbetslösheten. Jobb och unga.

AB 1 2 3 4

ex123 ab123 dn123 svd12