Idag låg jag i badkaret och funderade på meningen med livet. Jag har haft en ganska djup period de senaste dagarna, vilket oftast innebär att jag mår sådär, att jag känner mig ambivalent och tung. Sådana dagar är ok. Man får ha pissdagar, som jag brukar kalla det. Varför nu kiss ska behöva ha en negativ betydelse.
I alla fall. Det finns hur mycket som helst att fundera på när det gäller meningen med livet. Hur mycket som helst. Det är ingen idé att gå igenom olika filosofiska ståndpunkter. Jag hoppar istället rakt in i mina tankar och redogör vad jag tänkte.
Jag tänker mig att livet i sig är meningslöst. Det finns ingen universell mening med livet. Meningen med livet är inte att föda barn, att vara god eller att vara lycklig. Jag trodde det förr, men det tror jag inte längre.
Samtidigt är detta en underbar tanke. Det betyder nämligen att mening är någonting som vi själv har makten över. Ett meningslöst liv är ett fritt liv. Om meningen med livet vore att få barn, så skulle alla barnlösas liv sakna mening. Det vore hemskt om så vore fallet. Om meningen bestämmer över vår essens och lycka. Nej, tvärtom så är det vi själva som fyller livet med mening. Familj, jobb, karriär, frimärken, foton eller vad det nu må tänkas vara. Allt är meningsfullt!
Denna relativism innebär inte att jag ger upp vissa objektiva värden. Jag tror fortfarande att exempelvis snällhet ger lycka i längden. Jag tror fortfarande att kränkningar ger lidande i längden. Av den anledningen är jag Buddhist. För att vissa värden är eftersträvansvärda. För att vissa värden är universella. För att vissa värden har en plats i hjärtat, trots hårda prövningar.
Jag var ganska nöjd med den tanken där i badet. Trots avsaknad av en mening med livet, så är livet fyllt av mening. Och det är inte någon annan som bestämmer.
En fråga som ofta dyker upp är huruvida personer med psykologisk problematik, som exempelvis ångest eller depression, är sjuka? Det finns bara två svar på frågan. Antingen ja, eller nej. Det hela handlar naturligtvis om hur man definierar “sjuk”.
Min fru läser just nu Ann Heberleins bok “Det Goda Livet” som är upplösningen av hennes förra bok “Jag vill inte heller dö, jag vill bara inte leva”. Ibland när min fru läser i sängen brukar jag kika över hennes axel och läsa något stycke. Denna gång fick jag tag i ett stycke där Ann berättade att hon blivit kallad “bipolär” och menade att detta var felaktigt eftersom hon inte “är” bipolär, då bipolaritet inte är en sjukdom (om jag förstod stycket rätt…).
I klinisk mening anser jag att psykologisk problematik är sjukdom. Men precis som en förkylning, så är man inte “förkyld”, när man inte har några symptom på förkylning. Bipolär sjukdom är därför någonting man har enbart när det finns depressiva eller maniska symptom. Diagnosen “bipolär” är i sig endast en samling symptom som sammanfattar den psykologiska problematiken. Enligt gängse teori beror diagnosen på förändringar i hjärnaktiviteten, som i sin tur kan bero på en mängd saker: hormonrubbningar, huvudskada, inlärt beteende, osv.
Jag förstår Ann och andra som inte vill bli kallade sjuka, när de i själva verket är friska. Jag själv skulle inte vilja bli kallad “sjuk i ångestproblematik”, trots att jag är ångestkänslig och ibland får ångest. Jag är sjuk endast när jag har symptomen.
Vissa vill ta diskussionen ett steg längre: Är vissa “psykologiska avvikelser” ett problem? Kan man inte vara positiv till ADHD och se det som drivkraft istället för överaktivitet? Jo, självklart kan man se en avvikelse som positiv istället för negativ. Det som gör att vi kallar överaktivitet för “negativt” beror förmodligen på att det uppstår “problem” i samband med denna överaktivitet: för familjen, för omgivningen och även för individen själv.
Jag tycker man ska se rationellt på saken. Ett problem är ett problem. En styrka är en styrka. Det finns ingenting som säger att ADHD inte kan vara BÅDE problem och styrka. Problematik behöver i sin tur inte innebära skuld. Samhället har mycket att lära när det gäller att stötta personer som på olika sätt avviker, om så behövs. Men att sluta kalla för psykologisk problematik för problematisk, tror jag helt enkelt är felaktigt.
Så, när någon säger “Du/Jag är bipolär” menas egentligen “Jag är just nu depressiv/manisk/neutral, men har högre sannolikhet än andra att skifta mellan dessa stämningar”. I mitt fall säger jag “Jag är ångestbenägen”, som betyder “Jag har just nu ångest/inte ångest, men har högre sannolikhet att uppleva ångest”. Den bipolära eller ångestbenägna behöver alltså inte vara sjuk för tillfället. Men när man upplever depressivt tillstånd eller ångest, så känner man sig definitivt inte frisk.
Ett brutet ben är en skada. En förkylning är en sjukdom. Psykologisk problematik kan vara antingen eller, beroende på den faktiska orsaken (som vi i dagsläget inte känner till). Skada, sjukdom, problematik, störning. Det spelar ingen större roll vad vi kallar tillståndet för. Varken sjukdom eller skador är alltid kroniska. Detsamma gäller psykologisk problematik, som inte MÅSTE vara kronisk, men som ganska ofta är det, även om problematiken går att lindra rejält. I mitt fall är själva ångestbenägenheten kronisk, men saker som ger mig ångest är definitivt inte kroniskt, eftersom jag idag kan göra i stort sett allt jag inte kunde förr (utan att få ångest).
I psykologin arbetar man mycket med riskfaktorer för att förebygga och behandla psykologisk problematik. Då behöver man klassa vissa grupper av symptom för problematiska. Vid problem behövs också behandling. Behandlingar bygger på teorier om vad som orsakat problemet, för att lindra/bota symptomen.
Jag kommer nog behöva redigera den här texten framöver… eftersom det är ganska sent och eftersom jag kanske misstolkat Anns stycka jag råkade flukta på. Men jag hoppas att mina poänger gått fram. Psykisk sjukdom ligger i betraktarens öga. Och i mina ögon är det när det finns en problematisk symptombild… tex hosta! (nej, hosta är ju oftast ett symptom på fysisk sjukdom, såvida man inte har tics eller tvångstankar som gör att man hostar)
Dagens ord som någon googlat på och hamnat på min hemsida: GOLFHUND.
Ja, vad är det kan man fråga sig? Jag behövde själv googla saken…
Bild från http://goldentexas.blogg.se/2009/july/liver-som-golfhund.html
Ja, det verkar som att en golfhund helt enkelt är en hund som följer med på golfrundan. Framöver kanske det bildas kurser i att träna sin hund att hitta bollar eller nåt? Med en särskild lukt på bollen.
Jag har inte riktigt orkat med att skriva dagbok den senaste veckan. Poängsystemet sitter dock i bakhuvudet och jag anstränger mig för att samla poäng. Svårt att komma ihåg exakt hur dagen har varit ibland.
Idag har jag i alla fall tränat. Och lagat blodpudding. Utöver det, inte så mycket.
Slutar nog skriva dagbok tills det händer lite saker att skriva om. Nu sker bara massa vardagstrams som är tråkigt att skriva om, och ännu tråkigare att läsa.
Få saker är mer episka än Training Montage i Rocky 4. Rocky Balboa har kommit till Ryssland för att göra sig redo att möta Drago, den urstarke dopade ryssen som mosade Apollo Creed i en uppvisningsmatch.
Musiken är top notch. Rockys träningsmoral är top notch. Dragos träningsanläggning är top notch.
Det är helt enkelt ett episkt ögonblick som förtjänar en plats i min Hall of Fame.
Jag föddes samma år som den här filmen släpptes på bio. Kanske var jag 7-8 år när jag såg filmen för första gången. Öppningsscenen med Darth Vader skrämde livet ur mig, men jag minns fascinationen för den värld som George Lucas målade upp. Rymdskepp, laser, robotar, underliga varelser. Filmen hade allt. På den tiden.
Nu i efterhand kanske man kan klaga lite på skådespelandet, framförallt av Mark Hamill som spelar Luke. Å andra sidan får filmen en djupare filosofisk dimension såhär i efterhand, som man inte tänkte på när man var 7-8 år. Den episka kampen mellan det goda och det onda. Inte bara på global, utan också individuell nivå. Lockelsen att ansluta sig till “fel” sida.
Jag brukar gradera filmer efter hur sevärda de är och hur mycket filmen påverkat mig. Star Wars 4 får 100 av 100 i betyg. Ingen annan film har påverkat mig så mycket. Om jag bara fick ta med mig en film till en öde ö, skulle det förmodligen bli denna film. Science fiction nörd som jag är.
Larry. Ett av de första äventyrsspelen till Commodore 64. För en tioåring var den här humorn faktiskt ganska rolig och eggande. Tänk på att internet och walkthrough inte fanns på den här tiden (för de flesta)! Inte heller lättillgänglig porr.
Larry var för övrigt ett riktigt svårt spel. Minns inte hur långt jag kom. Åkte nog mest runt i taxi och var inne i Casinot. Ovan ser vi hur man klarar spelet. Larry 2 (kryssning?) och 3 funkade väl också. Sedan blev det hela ointressant för min del…
Igår var det en så kallad städ- och tvättdag. De dagarna brukar oftast handla om endast städning och tvättning. Resten fylls ut av TV-tittande. Under lördagen var jag dock ganska produktiv och färdigställde en projektplan till onlineterapi. Denna projektplan ska ligga till grund för mitt sökande efter finansiärer. Jag tänker kontakta kommuner och föreningar för att försöka få till samarbeten och finansiell stöttning. Att hinna finansiering till ett projekt är dock oftast ett socialt äventyr. Som jag måste lära mig någon gång… så varför inte nu.
Dagen har jag spenderat på att jobba (dvs på hemsidan och skriva lite och så…) och fundera på arbetsmarknadspolitik. Det är min uppfattning att alla borde ha en medborgarlön och ett samhällsnyttigt arbete, som en sorts grundtrygghet. Vad man vill göra därutöver, eller istället, är såklart valfritt. Bråkigare än så är jag inte.
Idag var det träningsmatch istället för träning. Jag kände mig pigg. Gjorde en fin tunnel. Men tyvärr inget mål. Är ju trots allt defensiv center. Vi förlorade med 8-7, men gjorde ändå en hyfsad insats med tanke på att vi hade några spelare borta.
Dagarna går väldigt fort just nu. Snart vår tror jag. Fick mina två första välmåendepoäng för att jag gick upp 08.00 idag också! Är verkligen morgontrött…
Dagens Välmåendepoäng: gick upp 08.00 (2p), blogginlägg (1p), tränat innebandy (2p), ätit lagad mat (1p), jobbat ett par timmar (2p) = 8p
Dagens Humör: 74 av 100. På bra humör och taggad på matchen.
Dagens Produktivitet: 51 av 100. Helt ok dag ändå, men framöver vill jag höja produktiviteten något…
En märklig dag igår. Kände mig ganska pigg under dagen, men fick en dipp på kvällen. Utan förvarning slog den till. Hopplösheten över att vara arbetslös. Nu har jag visserligen projekt för mig, så det går ingen nöd på mig, men när jag börjar tänka på arbete och inkomst så blir jag lätt deppig. Speciellt när jag vill så mycket. Först kommer ilskan. Sen blir jag deppig. Sen tänker jag “nä, nu jävlar”. Så det håller sällan i sig längre perioder.
Jag har alltid haft svårt att hitta jobb. De jobb jag söker är oftast olika administrativa tjänster. Dessa tjänster tillsätts ofta av någon annan, som har lite arbetslivserfarenhet. Mitt CV saknar tyvärr sådan erfarenhet. Jag förstår om de anställer en nyexad 25-åring (även om det är tufft för dessa också!). Men en nyexad 35-åring har inte lika starka kort på handen.
I övrigt var det en ganska seg dag igår. Passade på att rensa datorn från gammalt skräp. Sånt tar tid. På kvällen och natten ägnade jag mig åt politisk tankesmedja. Jag har ju mina visioner om ett samhälle som baseras på medkänsla, disciplin och rationalitet. Ett sådant frö behöver planteras någonstans. Kommer skriva mer om det framöver, under politik.
Idag är jag på mycket bättre humör. Mer om det senare.
Dagens Välmåendepoäng: blogginlägg (2p), handlat (1p), ätit lagad mat (1p), jobbat ett par timmar (2p) = 6p
Dagens Humör: 32 av 100. En rejäl dipp på kvällen.
Dagens Produktivitet: 28 av 100. Ganska slö dag av mig.
Breaking Dawn är den första av två filmer baserad på den sista boken i Twilight-serien.
Första halvan av filmen är lite småseg med mycket romantik. Sedan kommer den igång ganska bra och blir mer och mer intressant. Det märks att jag missar vissa detaljer på grund av att jag inte läst böckerna.
Ändå en bra film, som gör att man vill se den sista filmen.
Torsdagen som blev en söndag. Dagen har varit ganska händelsefattig fram till kvällen, då jag bjöd min fru på indisk mat och bio (en sen födelsedagspresent). Vi såg Breaking Dawn, den näst sista Twilight filmen. Efter en timmes utdraget bröllop och smekmånad började det äntligen hända grejjer. Sista halvtimmen var väldigt känslosam faktiskt. Jag gillar fantasy och står därför ut med det romantiska temat i filmen. För övrigt tillhör jag TEAM JACOB!
Nu väntar en lång natt eftersom jag planerar att se JVM finalen som börjar kl. 02.00!
Det jag faktiskt gjort under dagen är att fundera på skolan och skolpolitiken. Istället för att rabbla upp allt, så kommer jag skriva mer om det här. I grunden tycker jag dock att alla ska garanteras bra och likvärdig utbildning, samt att skolan ska eftersträva integration mellan olika socioekonomiska grupper. För mycket privatisering urholkar dessa mål. Men en statligt styrd skola garanterar inte bra kvalite på utbildningen heller. Det krävs en hel del för att få en bättre skola. Framtidsvisioner är en bra början.
Nåt annat jag brinner starkt för är att elevers välmående ska mätas (kvantitativt och anonymt) och att förebygga psykisk och fysisk ohälsa med evidensbaserade metoder som kontinuerligt utvärderas. Dagens politiker pratar mest om att försöka uppnå betygskriterier så att alltför många inte lämnar skolan med underkända betyg… Det behövs mer ambition i skolpolitiken än så.
Nog om politik nu. Nu laddar vi för JVM-guld!
Dagens Välmåendepoäng: blogginlägg (2p), bio (3p), middag (2p), jobbat en timme (1p) = 8p
Dagens Humör: 71 av 100. Varit pigg och kreativ!
Dagens Produktivitet: 25 av 100. Mest arbetat inne i hjärnan idag..
